Barn- o ungdomsdiabetes..., plötsligt i vår familj... Alternativ

[tepa]

Hej

För några veckor sedan rycktes mattan bort under mina fötter. Sonen, 14 år gammal hade fått diabetes. Hemska saker, det hade aldrig räknat med.
Dom ringde från hans skola, lärarna hade misstänkt nåt och skickat honom till skolhälsovården. Det var skolhälsovårdarn som ringde. Hon sa att hans
sockervärde var så högt så hennes mätare inte räckte till ? Först grät jag i en vecka. Sen började jag så småningom fatta. Sen fick jag skuldkänslor
varför hade jag inte fattat, fast jag visste att han drack mycket vatten och pissade mycket!!!???

Mycket oro för framtiden finns ju, hoppas att andra som upplevt samma sak har några tröstens ord till mig...



Hälsn Tepa

[Rosmarin]

Hej Tepa,

Se inte detta som en katastrof. Det behöver inte alls vara ett problem att leva med diabetes.

Jag vet. Jag var elva månader gammal när det konstaterades att jag hade diabetes. Idag är jag 36 år och lever ett helt normalt liv och är vid god hälsa. Detta har jag till stor del min mamma att tacka för. Hon tog detta på största allvar utan att överdramatisera det hela. Barn - och ungdomsdiabetesteamet på sjukhuset i min stad var också mycket bra. De la stor vikt vid att diabetes inte skulle ses som en sjukdom utan en livsstil. Ovald men ändå... Detta har hjälpt mig många gånger. Barn och tonåring med diabetes kan vara tufft imellanåt. Jag har alltid känt att jag har haft stort stöd av min omgivning. Ingen behandlade mig som sjuk.

Jag tycker att ni ska gå tillsammans, sonen du och din man till närmaste mottagning specialiserad inom barn och ungdomsdiabetes. Prata med läkare, diabetessköterska, dietist. De är vana vid att ta hand om dem som är i er situation. Se till att både ni som föräldrar och sonen förstår diabetesens problematik. Vad ni måste tänka på. För nu är det så här och inte annorlunda.

Anledningen till att jag fortfarande idag mår bra och inte har några komplikationer är enkel. Det beror på att jag lärde mig tidigt att ta ansvar över situationen, med hjälp av min familj och andra närstående och att jag har levt enligt de regler som man behöver följa vad gäller mat, motion och medicinering bl.a.

Din son behöver ert stöd nu. Försök att vara stark. En diabetiker i familjen är inte nödvändigtvis ett problem. En omställning, javisst, men kanske mot en hälsosam livsstil för hela familjen...?

Jag önskar er lycka till. Du får gärna höra av dig om du vill.

[tepa]

Hej Tepa,

Se inte detta som en katastrof. Det behöver inte alls vara ett problem att leva med diabetes.

Jag vet. Jag var elva månader gammal när det konstaterades att jag hade diabetes. Idag är jag 36 år och lever ett helt normalt liv och är vid god hälsa. Detta har jag till stor del min mamma att tacka för. Hon tog detta på största allvar utan att överdramatisera det hela. Barn - och ungdomsdiabetesteamet på sjukhuset i min stad var också mycket bra. De la stor vikt vid att diabetes inte skulle ses som en sjukdom utan en livsstil. Ovald men ändå... Detta har hjälpt mig många gånger. Barn och tonåring med diabetes kan vara tufft imellanåt. Jag har alltid känt att jag har haft stort stöd av min omgivning. Ingen behandlade mig som sjuk.

Jag tycker att ni ska gå tillsammans, sonen du och din man till närmaste mottagning specialiserad inom barn och ungdomsdiabetes. Prata med läkare, diabetessköterska, dietist. De är vana vid att ta hand om dem som är i er situation. Se till att både ni som föräldrar och sonen förstår diabetesens problematik. Vad ni måste tänka på. För nu är det så här och inte annorlunda.

Anledningen till att jag fortfarande idag mår bra och inte har några komplikationer är enkel. Det beror på att jag lärde mig tidigt att ta ansvar över situationen, med hjälp av min familj och andra närstående och att jag har levt enligt de regler som man behöver följa vad gäller mat, motion och medicinering bl.a.

Din son behöver ert stöd nu. Försök att vara stark. En diabetiker i familjen är inte nödvändigtvis ett problem. En omställning, javisst, men kanske mot en hälsosam livsstil för hela familjen...?

Jag önskar er lycka till. Du får gärna höra av dig om du vill.

Tack Rosmarin

I början tyckte jag nog "katastrof", men nu har man vant sig. Vi var på sjukhuset här och diabetesteamet där är suveräna. Kunniga och hjälpsamma.
Jag tror nog jag har lärt mig det mesta om diabetes nu och om kosten och kolhydrater. Vi var på en efterkontroll, där dom chekade upp sockervärdena
pojken haft. Vi för dagbok. Jättefina värden, man kunde knappt tro att han har diabetes, sa dom. Roligt att höra. Pojken mår ju precis som förut, jättebra.
Det gör man ju också om man sköter det. Nog fixar vi det här.

Hälsn Tepa