och så öppnar jag en sovande... kunde inte låta bli efter att ha läst
Dikter i mitt hjärta... av Lasse Berghagen
Allrahelst skulle jag vilja citera hans ännu inte publicerade "
NU"
men jag väljer en dikt av Solja Krapu
Naivt optimistisk. Jag är väl naivt optimistisk
i min prickiga blus
Det är knappt jag hör
tidens taktfasta harklingar
påminnande
klapprande steg
Jag breder ut armarna för att hejda fallet
Hejdlöst entusiastiskt
omfamnar jag nuet
Dess odödlighetsdoft är
- balsam
Jag inbillar mig
en tidlöshet
en tyngdlös trygghet
Jag är väl naivt optimistisk
men jag har lärt mig att ta varje dag
med en nypa socker.