"riktiga" kattuppfödare vs "slumpade" kattungar... Alternativ

[Fny]

Det här är väl lite apropå tråden den andra tråden om hemlösa/förvildade katter och katter på katthem och så...

Jag och min sambo är väldigt väldigt nära att skaffa katt just nu... därför har jag varit runt och tittat på massor av hemsidor, både med registrerade seriösa kattuppfödare, katthem och även annonssidor typ blocket och eniro... Och har börjat fundera väldigt mycket över vad som egentligen vore bäst, i längden... Som det har sagts tusen gånger i den andra tråden så är det inte alls bra med sommarkatter/förvildade katter som skaffar kattungar i det vilda, blir inavlade och far illa... Jag liksom många andra tycker att den långsiktiga lösningen är att höja kattens status i samhället. Det betyder dock INTE att jag bara tycker om raskatter - är definitivt ingen rasist! Däremot har jag slagits av alla andra positiva sidor av den ordnade uppfödningen. De seriösa uppfödarna tar ju ansvar för att de katter som dom inte vill avla på blir kastrerade, de ser till att kattungarna blir chip-märkta och vaccinerade mot kattpest och kattsnuva, kattungarna blir försäkrade i två år eller så, de ser till att kattungarna inte tas för tidigt från modern osv...

Vore det inte bra om även icke rasrena katter i större utsträckning föddes upp av seriösa uppfödare? Och att, som någon annan föreslog, kastrering av katter blir gratis så att folk inte drar sig för utgiften. Sedan är jag också av åsikten att det borde krävas någon form av tillstånd för att skaffa vare sig katt eller hund. Ett tillstånd som omedelbart dras in om det visar sig att personen i fråga inte tar hand om sitt djur ordentligt. Jag efterlyser helt klart större kontroll av kattägarna! Katter är inte leksaker som man kan slänga bort när man tröttnat på dem, de är familjemedlemmar som bör älskas, respekteras och tas om hand på bästa sätt!

Oj vad jag började pladdra... Hur som helst, jag blir mer och mer för att stödja seriösa kattuppfödare. Det betyder sen inte att jag inte skulle rädda nån liten utsatt blandrasig älskling om en sådan dök upp... Men jag tror nog att det långsiktigt vore bra om kattuppfödning generellt blev mer kontrollerad... hur tråkigt det än låter. Vad tror ni?

[maramara]

1989 blev vårfamilj adopterad av en liten honkatt av modell bondkatt med angoramage.

Jja du läser rätt katten hade bestämt sig för att flytta in till oss om vi så vill eller inte. Hon kom på sensommaren och ingen i byn kännde igen henne. Hon trängde sig in till oss och hon krävde snabb och effektiva måltider. skaffade sig flera sovplatser, men hon vägrade gå ut på gården om det fanns en bil där, samt accepterade inga närkontakter ffrån oss i familjen förutom att vi ställde ner mat på fat till henne.

Vi skulle inte ha någon katt.... Men jag ska ha den här familjen...
Till slut efter en månad , tog sonen och jag katten i hemmagjord bur av fryslådor av stålnät från ett gammalt frysskåp,och livremmar, (problem= uppfinnarens moder) .
Vi veterinärbesiktigade kattan , frisk ungflicka, fic sina vaccinationer och avmaskades och förklarades som familjemedlem. Sonen döpte henne till Fjollan direkt för det hette knattarnas katt i Kalle Anka
På hemvägenfrån vetten, slet sig fjollan som tydligen hade ett tidigare bil-trauma, i bagaget, tro det eller ej, men katten sprang skrikande runt överallt i bilen med raketfart samtidigt som hon illsket dairre. Sonen blev livrädd att nu hade denna hans första kisse helt gjot bort sig och måste flytta. Jag grär också, men för att det blev jag som fick lyfta ut bilstolarna och sanera både dem och resten av bilen. Tog tre veckor med upprepad skurning och cupéfläkt med fönster lite öppna. Men vi fick till slut bort lukten.
totalt.
andra delen
Fjollan blev familjens käraste och efter ett halvår fick hon sin första kull ungar i garderoben!! Nu dlev det panik 4 katter till nej. Redan andra dagen hade ryktet gått att vår katt fått ungar och alla ville köpa. Vår kattmamma hade en del eftersträvansvärda egenskaper. Hon var rädd för trafik. Hon gick inte upp på bord eller bänkar, Hon klättrade aldrig i gardiner eller på väggar. Hon stal aldrig mat från bord eller köttfärs eller fisk på upptining på bänken. Allt detta lärde hon sina ungar med mjuk men snabb tass.
Hon fick flera kullar och den sista kullen fick hon besvär med. eftetr första ungen kom det inte fram fler, så det blev Ulltuna och kejsarsnitt och kastrering. Vi behöll den sista katteungen, det var 1995 och han lever ännu, 15 år, kastrerad, värdig gentleman som helt nonchar vår nya vovve som så gärna vill sätta fart på kattskrället.
Vi var noga med att kastrera hanen för det var överfullt med katter i vårt villaområde då.
Helt plötsligt har det nu flyttat in en eller två hundar i nästan varje hus i området, vilket iofs inte alls är störande, bara roligt med fler sociala träffar. MEN.. var som stör mig är att alla inte plockar upp hundbajset efter vovven inte ens de som lägger jättehögar.
Detta är min första hund, men har ingen respekt kvar för dessa "vana" hundägare som ju bygger upp ett hat mot hundar, Tänk på förkolans promenad tur på trottoaren. Hur kul kandet vara i omklädningsrummet på förskolsn när ungarna kommer hungruga till lunnch med äckliga stövlar och overaller. HUNDÄGARE SKÄRPNING. De flesta hundar kostar idag många tusen kr och ändå hjälper det inte.
Usch vad mycket det blev..
Maramara

Redigerat av maramara: 15-03-2010, 00:47