Jag blev en agnostiker.. men jag upplevde också att det många gånger saknades nyanser i svarsalternativen.
Jag är som många tenderar att vara nu för tiden, väldigt andlig utav mig. Knappast religiös och tror inte på gud i den form som vanligen dyker upp i folks huvuden eller i religiösa texter om man tolkar dem boskavligt. För mig är gud bara den inre lyckan som vi alla har inom oss. Gud är stunden i nuet när man blir medveten om sin sanna natur. Gud för mig är helt enkelt essensen i ditt sanna medvetande. Ingen som styr, ingen som påverkar, ingen att be till men absolut någonting att tro på. Sat nam.
Jag tror att Ulf och jag sympatiserar angående en hel del.
Redigerat av Växtverk: 19-03-2010, 08:28
|