Dagens, eller veckans dikt. Alternativ

[*Felix matte*]

Hur kan förtröstan leva?



Omkring oss störtar allt
och mer skall störta
tills ingen sten är kvar
för att stödja vår fot
Hur kan du ännu tro
som inget har att tro på?
Hur kan förtröstan leva
så utan all rot?

Är den själv rot?
Är den själv fröet,
och växer själva världsträdet
fram ur den?
Då är vårt öde lagt
hos tystlåtna hjärtan...
För deras helhets skull
kan kaos blomma
av undrens makt - som tiger
men vill bli trodd.
Allt kan slås sönder,
På nytt skall det läkas
så länge den är levande, vår innersta
grodd...

Karin Boye



Hoppas att där finns fler som älskar skrivna dikter eller kanske har egna att bjuda på...

[amaira]

Döden är inte stum.
Den talar om hemliga rum.
Den viskar till mig och manar,
gå försiktigt på jorden
du lämnar spår min vän.

- - -

Livet är påtagligt om än kort eller långt
det växer och blommar och ler
växlande mellan kraft och kraftlöshet.
En vila, ett ljus, en dröm.
Döden är inte stum.

Clary Bengtsson

Dikter kan väl ofta sägas vara ett uttryckssätt för djupa känslor.
Några få ord kan ge mer känslomässig respons än många långa invecklade förklarande meningar.

Men var finns dikterna, som både "suger tag i en", och uttrycker livets starka lyckokänsla och livsglädje?

Ger sådana känslor inte behov av att skriva? Behov av att uttryckas? Behov av att synas, på samma vis som de djupa mörka känslorna gör?

funderar amaira...

edit:stavfel (som vanligt)