Det är typiskt järnsparv att man nästan aldrig ser dem ordentligt. Jag är ju helt självlärd och det tog många år innan jag fattade, för järnsparven på mitt kassettband med fågelläten sjunger helt annorlunda, förmodligen en fransk fågel med helt annan dialekt. Jag kände till sången och kallade fågeln xy, såg ofta en skymt i toppen av en liten gran en dimmig morgon, men jag lyckades aldrig smyga nära nog. När jag väl lyckades var det en stor aha-upplevelse. Sen lärde jag mig kontaktlätet också (som inte fanns med på mitt band alls) och började inse hur vanlig den är. I september kryllar det av järnsparvar i varenda buske här. Hörde en överflygande järnsparv på Røst (Lofoten) för ett antal år sedan, det var tydligen första fyndet där! Man missar mycket när man inte kan lockläten.
--------------------
Det ska gå.
|