CITAT (netaave @ 11-04-2010, 23:53)

Miste ju en väninna för ett par år sedan och nu har min allra bästa vän fått det, orsakt av en druvbörd som om man går för länge med det tydligen kan bilda tumörer.
I morgon ska min gubbe skjutsa henne och hennes man till Solna för hon ska börja med cellgifter. Extra jobbigt blir det ju när dom inte ens får vara här på vårt sjukhus. Men Ks behandlar tydligen all gyncancer i den här regionen nu.
Prognosen för det här är ändå rätt god om jag förstått det rätt. Men en behandling med cellgifter är ju ingen dans på rosor precis.
Man blir ju lite nedstämd ändå och tankarna går till hon som inte finns här längre. Men det är väl bara kavla upp ärmarna och hjälpa till och underlätta för dom så mycket man kan. Hoppas på det bästa och att hon får det så lindrigt som möjligt vad gäller biverkningar av behandlingen m.m.

-Förstår att det här blir sååå påfrestande för dig.

Vad kan man göra...?
Med allt "bagage" som jag själv har tolkat att du har i din "ryggsäck", så har du nog redan svaren
inom dig, känslomässigt...
Skulle
jag bli sjuk, så skulle jag vara stolt att ha dig vid min sida... Oavsett vad du sa eller gjorde...