CITAT (Sussie F-Flower @ 12-04-2010, 00:04)


-Förstår att det här blir sååå påfrestande för dig.

Vad kan man göra...?
Med allt "bagage" som jag själv har tolkat att du har i din "ryggsäck", så har du nog redan svaren
inom dig, känslomässigt...
Skulle
jag bli sjuk, så skulle jag vara stolt att ha dig vid min sida... Oavsett vad du sa eller gjorde...

Jo jag vet och vi har pratat mycket, och vi är så pass nära alla 4 så vi kan det också utan att det känns jobbigt.
Men ändå, hon har ju inte varit där på samma sätt som jag varit och det är svårt att veta vad man ska säga och om eller när. Ska man säga hur vi upplevde det? Det är ju inte alls säkert eller ens troligt det är likadant idag 15 år senare.
Jag tro man får ta det som det kommer, blir det likadant som för E ja då får man väl prata om det då, eller också blir det inte det o då är det väl bra man inte sagt nåt eller?
Med min väninna som dog var jag inte med på det viset jag kommer att vara nu det hade jag aldrig fixat då.
Det var för nära våra döttrars sjukdomstider. Dit åkte jag bara när hon var hemma, och inte alls sen hon blev medvetslös.