Jag är absolut en Stintan och Meriona-typ. Och det här med kläder... Jag umgås mycket med både hojfolk och raggare. Vissa äger inte ens en skjorta el kavaj men de är lika underbara för det. De har "klätt upp" sig när de har satt på sig en ren och hel mc-tröja och putsat upp västen. Jag skulle aldrig döma någon för det yttre.
Vid ett tillfällle var jag bjuden på 50-årskalas och jag kände att jag måste ha en klänning. Veckan innan var jag helt urflippad och jagade runt för att hitta en. Ingen hade sett mig i klänning och det blev stor uppståndelse, suck. De skulle t o m fota för det här var något de säkert aldrig skulle få se igen. Å jag kände mig såå obekväm. Några år senare skulle jag på bröllop (en av mina bästa vänner) men jag förmådde mig inte att sätta på mig den där klänningen igen. Gissa om jag höll på att svimma när vi kom till kyrkan och där står flera prinsessbakelser i sidenklänningar och glor precis som om jag var något katten släpat dit. Men.. det var folk jag inte kände. Alla andra uppskattade ju att man kom dit och jag var faktiskt inte den enda damen med byxor visade det sig senare.
--------------------
Att förklara är svårt men jag vet ändå vad min hjärna tänker...
|