Ska man skratta eller gråta? Jag har länge undrat vad miljömyndigheterna sysslar med. Stadsbor som väljer att bosätta sig på landet och får bönderna, som bedriver jordbruk och kreaturshantering, fällda i miljödomstolarna för störande av allmän ordning eller att verksamheten luktar.
Ska nu inte barnen få leka längre eller grannarna ägna sig åt miljövänlig kompostering?
Vi kan väl bygga särskilda samhällen, inneslutna i glasbubblor, för dessa individer. Där behöver de inte störas av fågelsång och bönder som plöjer på våren. Där slipper de årstidsväxlingar och väderfenomen, som regn och snö. De kan väl leva på syntetisk föda i form av näringspiller och kosttillskott, eftersom naturlig framställning av födoämnen i form av odling med naturliga gödselmedel och djuruppfödning klassas som miljöfarlig verksamhet. Eftersom barns lek är att betrakta som en miljöstörning, ska samhällena givetvis vara barnfria.
Visst vore det skönt att slippa dessa gnällspikar, så miljödomstolarna kan ägna sig åt vettig verksamhet.
Dessutom vore det ju en besparing, eftersom även de flesta som i dagsläget arbetar inom miljömyndigheter/domstolar också skulle bo där, skulle tramsärendena försvinna och domstolarna kunna ägna sig åt de riktiga miljöbovarna.
I nästa steg kan vi bygga liknande isolerade samhällen för rovdjurshatare.