NYTT HEM ÅT MINA KATTER!, Snälla, kan någon hjälpa.. Alternativ

[cic]

Jag ska försöka att fatta mig kort.

För åtta år sen flyttade två söta och rara bondkatter hem till mig. En silvertabby hona som fick namnet Vera och en svart hane som fick namnet Toulouse. Livet lekte i sus och dus och vi var såååå lyckliga tillsammans.

För två år sen träffade jag en ny kärlek. Han är väldigt allergisk mot katter. Jag flyttade i alla fall in till honom och katterna flyttade tillfälligt in hos en kompis tiil mig. Men efter ett tag blev det ohållbart för Vera och Toulouse att bo i en etta i Malmö. De bråkade för mycket med en tredje katt som redan bodde där.

Katterna fick då flytta in hos ett par unga rara tjejer i en stor lägenhet här i Jönköping där jag också bor nu mera. Nu kan de inte längre bo där heller, då kollektivet ska upplösas.

Jag klarar helt enkelt inte av att avliva de små rara liven pga. att jag inte kan ta hand om dom längre. Jag har satt upp lappar överallt och satt in annons i tidningen, men folk vill inte ha fullvuxna katter.

Hur ska jag göra? Vill någon ha två underbara kissemissar? Är det någon som vet någon pensionat i närheten av Jönköping?

Det här är så otroligt jobbigt för mig. Jag känner mig som en dålig och ansvarslös människa.. Jag älskar katterna villkorslöst..

Hjälp mig någon, snälla..

[Nutten]

råse-marie, JA jag är allergisk, hur så? Att du inte är intresserad av att försöka medicinera din allergi, bottnar i att du inte tycker om katter. "Att katterna fått flytta runt, är det hela världen?" Ja, det tycker jag, då är det bättre att ge dom en spruta och låta dom somna in. Det var just den attityden o det resonemanget jag syftade på. Att det är lätt att ha hundar o katter som en slit o slängvara, skeppa iväg dom när det inte passar. Visst, man kan inte styra över vem man blir kär i. Men jag säger som Saiai, JAG skulle aldrig bli förälskad i en person som var allergisk mot eller inte tyckte om katter. Tänk om det var en ensamstående tjej som blev kär i en kille som inte tycker om barn, inte skickar hon bort sina barn då heller? ÄVEN om hon blitt kär i honom så får hon spola killen, så det går faktiskt att välja. OK det är ganska hårddraget att jämnföra barn och katter, men att man inte skulle kunna styra det där med vem man blir kär i, det köper jag inte. Det gäller bara vad man värderar högst. Katter står inte högt på en sån skala tyvär. mvh. Laika

Nu sade råse-marie en hel del av det jag tänkte svara på detta, men jag fortsätter tillägga att precis som människor är katter olika. En del älskar att komma till nya miljöer, medan andra avskyr det. Hur det är med de här två katterna vet jag inte, men om de hade tagit permanent skada så hade det alldeles säkert märkts på deras beteende och i sådant fall är jag med på att det är bättre att låta dem somna in...I annat fall skulle även jag leta med ljus och lykta efter någon djurvän som kunde ta hand om dem! Gärna någon som bodde nära så det gick att besöka dem med jämna mellanrum.

Tips är att annonsera/diskutera inne på olika kattforum, ex. Svenska katters sida eller Spinn

Sedan att jämföra barn med katter/djur, det gör jag gärna. Mina djur är helt klart som mina barn. De ska uppfostras (så gott det nu går ), jag oroar mig över dem, umgås och försöker sysselsätta dem, ser till att de får mat, är friska, de får träffa mina släktingar och vänner och hjärtat skulle brista om något ont hände dem! Inte sjutton har jag hjärta att avliva dem när de är unga, fullkomligt pigga och glada och klarar av att flytta!? Så länge jag vet att de får det bra där de hamnar!!!