Hoppas verkligen att det löser sig för dig och dina älskade missar!

Jag har haft den stora lyckan att träffa en kattokig karl. Vilket gjorde att jag inte nu har tagit katten med mig och flyttat till honom. Hade situationen varit annorlunda, att han varit allergisk, jaa... Då hade det blivit riktigt kämpigt. Under fyra års tid var jag och kissemissen "sambos", sen skaffade vi husse!
Trots allt var det lite bekymmersamt innan jag fick katten med mig i flytten. Det tog två veckor innan vissa problem hade lösts, två veckor av i princip oavbruten gråt och förtvivlan. Om inte problemet hade lösts vet jag inte vad jag hade gjort... Men till all lycka blev även Piri sörmlänning!
Jag vill mest säga att jag har förståelse för din förtvivlan. Om jag inte redan hade två jamare i hushållet.....
Lycka till med katterna och kärleken!