CITAT (netha @ 29-05-2010, 21:56)

Men vart är vi på väg när vi inte längre ens tål barnaröster!?
Jag bor i hyreshus ... grannar har barn som ibland för mycket väsen och det gör också våra barnbarn när de är här ... skulle aldrig falla mig in att klaga.
Jag vill inte leva i en tyst värld ... jag vill höra barnaröster ... barnen är vår framtid ...
när vi var små var det ingen som tystade oss.
Får mig att tänka på något jag sett i media nån gång för länge sedan ...
först lär vi dem att krypa/gå ... sen ska de sitta stilla ..
sen lär vi dem att prata och så ska de hålla tyst.
Vad har det tagit åt svenska folket när man till o med börjar klaga på att barn låter?

Barn får gärna låta och springa omkring och leka för mig, jag har en skolgård strax utanför köksfönstret och det stör mig inte alls. Det jag kan irritera mig på är när småungar springer runt och gastar utanför min balkong sent på kvällarna och föräldrarna sitter och festar en bit ifrån utan att säga till ungarna att vara lite tystare. Och jo ungar kan skrika och ibland önskar jag att det kunde vara lite tystare.
För övrigt så gillar jag tystnaden väldigt mycke när man bara kan höra naturens ljud och söker mig gärna till såna platser när tillfälle ges. Skulle faktiskt mycket väl kunna tänka mig att bo på en sån plats.
CITAT (netha @ 29-05-2010, 22:42)

Vilken fråga säger du ... efter att ha slängt ur dig "det är det här skrikandet som iaf jag blir galen på. de står ju rätt upp och ner och skriker bara rakt ut! varför?"
Bara för att du inte har upplevt det så finns det inga skrikande barn menar du eller får man inte tycka illa om skrikande barn?