NYTT HEM ÅT MINA KATTER!, Snälla, kan någon hjälpa.. Alternativ

[cic]

Jag ska försöka att fatta mig kort.

För åtta år sen flyttade två söta och rara bondkatter hem till mig. En silvertabby hona som fick namnet Vera och en svart hane som fick namnet Toulouse. Livet lekte i sus och dus och vi var såååå lyckliga tillsammans.

För två år sen träffade jag en ny kärlek. Han är väldigt allergisk mot katter. Jag flyttade i alla fall in till honom och katterna flyttade tillfälligt in hos en kompis tiil mig. Men efter ett tag blev det ohållbart för Vera och Toulouse att bo i en etta i Malmö. De bråkade för mycket med en tredje katt som redan bodde där.

Katterna fick då flytta in hos ett par unga rara tjejer i en stor lägenhet här i Jönköping där jag också bor nu mera. Nu kan de inte längre bo där heller, då kollektivet ska upplösas.

Jag klarar helt enkelt inte av att avliva de små rara liven pga. att jag inte kan ta hand om dom längre. Jag har satt upp lappar överallt och satt in annons i tidningen, men folk vill inte ha fullvuxna katter.

Hur ska jag göra? Vill någon ha två underbara kissemissar? Är det någon som vet någon pensionat i närheten av Jönköping?

Det här är så otroligt jobbigt för mig. Jag känner mig som en dålig och ansvarslös människa.. Jag älskar katterna villkorslöst..

Hjälp mig någon, snälla..

[Annica i Sörmlan...]

Instämmer med Ylle! Man vill väl helst inte tvingas välja alls mellan de man älskar, oavsett om det är människor eller djur! Jag är bara glad att jag slapp...

Till Laika... Jag har allergivaccinerat mig mot gråbo och timitej. Under drygt fem års tid fick jag sprutor var sjätte vecka. I januari i år sa min läkare (efter kontrolltester) att jag var fri från min allergi. Trots hans friskförklaring äter jag allergimedicin varje dag sen skräpet/gräset anlände för säsongen. Jag vill inte ens börja räkna på hur mycket pengar jag lagt ner på en behandling som inte ens verkar ha fungerat på mig. Jag vet dock flera som behandlingen har fungerat på. Så allergivaccination är för mig en chansning vars utgång inte ens läkare kan förutspå. Funkar det så är det kanon. För mig har det bara blivit dyrt... Dessutom vägrade Värmlands landsting att ens utföra ett allergitest på mig. Jag har gått hos privatläkare under alla dessa år.

För att klargöra en liten detalj... Jag valde inte att träffa en kattmänniska när jag var singel och fri att dejta. Helt plötsligt fanns vi bara i varandras liv och ville inte vara utan varann. Vi valde aldrig att varken träffas eller bli kära, men hur står man emot kärlekens underbara kraft!?

Jag tycker att det börjar som om den här tråden har spårat ur en aning. Varför vissa människor inte kan unna andra lycka i form av mänsklig kärlek går över mitt förstånd. Ingen kommer någonsin att förstå hur alla andra människor tänker och resonerar. cic började den har tråden med att be om hjälp för att hitta ett hem åt sina älskade katter - gör det henne till en ansvarslös slöfock? Inte enligt mig... Kan vi inte bara vara överens om att vi aldrig kommer att vara ense i den här frågan och i stället hjälpa till?

Som tur är verkar de flesta iaf förstå cic och hennes dilemma. Jag tycker att du fått mängder av bra förslag och hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt!