Nu vet jag ju inte när olika saker kom till min barndoms trädgård (anlagd från mitten av 1800talet och framåt) men ändå: våren började med snödroppar, krokus, scilla, vårlök under äppelträden, pärlhyacint, kejsarkrona och påsk- och pingstlijlor i ett hav av vintergröna, sedan avlöst av liljekonvalj. Förgätmigej under vinbärsbuskarna. En röd bondpion, akleja och lupiner i olika färger. Vit och lila syrén. Schersmin och en fruktansvärt taggig tusenbladsros. Rabarber och en plymspiréa. Blåklint och prästkragar, fingerborgsblomma. En fantastisk murgröna mot västväggen, halvt intrasslad i ett spaljerat päronträd, och en kaprifol klättrande mot sydväggen där den konkurrerade med förvildade borstnejlikor. Sommarblommor i sprakande färger längs rabatterna vid glasverandan och klarbärsbuskar överallt där generationer pluttat kärnor. En ganska rejäl köksträdgård, med mycket jordgubbar. Förutom köksträdgården, tåliga växter som klarar sig själva utan pyssel och gör sig till snitt, såsom det ofta ser (såg?) ut på landt.
Redigerat av ingrids: 31-05-2010, 19:13
--------------------
Trädgården blir aldrig klar, men vissa dar känner jag mig rätt färdig
|