Hej,
Jag blev lyrisk över barndomsminnen när någon visade bilden av den. Den är enkelblommig, om den är äkta.
I min barndom i östra Finland hörde det till vid varje sluga en vit ros och en tigerlilja. Dessa tog man med sig när man flyttade till ett annat ställe. På sommarkvällarna doftade rosen så underbart och när min mormor var hemma hos oss, så brukade hon berätta historier och olika traditioner till mig. Hon hade det svårt att gå, så hon brukade använda min hjälp att samla växter till sitt hemma-apotek. Hon hade botemedel för nästan allt.
En kväll satt jag hos henne vid ladan och hon verkade lite orolig, dimman smög sig till låglandet och då sade hon till mig att ikväll ska älvorna dansa. Jovisst, sade jag, de håller till där borta och jag får inte gå dit. Inget mer blev sagt, men jag hörde mormor prata med min mor att flickan har gåvan. Det grunnade jag på vad det skulle vara, men det dröjde länge innan jag fullt förstod vad hon syftade på. Rosornas doft var inte som vanligt när dimman och älvorna kom. Där växte jag upp ihop med naturen och allt jag såg som jag inte begrep just då. Jag accepterade att sådan är man innan jag kunde fatta den hela vidden av mormors ord.
Jag hade flyttat till Sverige när mormor blev dålig och jag ville träffa henne igen. Hon var gul i huden, men hon lade sin hand ovanpå mitt huvud och såg på mig en lång stund innan hon sade att nu är hennes värv gjort och jag skulle föra det vidare. Strax efteråt dog min mormor och jag hade ingen möjlighet att åka dit. hon kom till mig i drömmen och påminde mig igen att ta vara på det jag blev född till och hon skulle följa mig under min tid på jorden. Numera är hon en kär läromästare från den andra sidan. Jag kan känna den välbekanta doften av de vita rosorna när som helst och då brukar jag le ... jooo, mormor jag gör mitt bästa.
ja, hur kan en ros väcka minnen till livs. fr. Tottes matte.
till Finlands vita ros
20-05-2010, 18:39
Tottes matte 
