Det fanns en tidigare disskussion på forumet om lupiner och bakterier, i samband med det "lästa jag på " lite. Och kom fram till följande (om jag dragit rätt slutsatser kan jag inte garantera...);
Lupiner kan i "samarbete" med en viss bakterie ta kväve direkt ur luften. Denna egenskap gör att ettåriga lupiner kan användas som gröngödslingsväxt. Om bakterien finns i jorden så tar växten kvävet ur luften och sen slår man odlingen och kvävet tillförs då jorden. Ibland ympar man bekterien för att vara säker.
MEN lupinen själv är inte beroende av denna bakterie egentligen, saknas den tar den sitt kväve från jorden som vilken annan växt som helst. När man ser stora bestånd av lupiner som tycks växa på mager mark, betyder det alltså inte att de inte behöver näring. I dessa bestånd fungerar säkert samarbetet med bakterien bra. Men sätter man en planta på en plats utan denna bakterie så behöver den helt enkelt gödslas. Jag sår (röda) lupiner varje år och de utvecklas jättebra i köpe plantjord tills det är dags att plantera ut dem. Denna jord har förstås inga bakterier men ganska gott om näring, åtminstone till att börja med. Sen får man plantera om eller gödsla. Med tiden tror jag bakterien dyker upp, det gäller bara att hålla liv i sina plantor till dess
Så ser mina funderingar ut i allafall.