För nån vecka sedan, när jag i kvällningen gick in i trädgården, stannade jag som förhäxad vid grinden.
En tung bedövande söt doft fyllde luften och omvälvde mig.
Varifrån?
Vad var det?
Doften var alldeles ny (för i år) och jag kunde inte alls placera den.
Nyfiket låter jag mina ögon söka sig runt, vad är det som har slagit ut?
Kungsliljorna!
Åhhh, de har slagit ut!
Mina fina vita fantastiskt stark- och väldoftande kungsliljor har äntligen öppnat sina trumpeter! *lycka*
Tacksamt går jag i tankarna igenom årets doftsensationer. Tar de aldrig slut?
Just vid grinden har de en benägenhet att "slå" mig.
Först på våren är det luktviolerna. De växer utanför min inhägnad, i mattor i och runt den hundraåriga rosenbusken. De fyller luften över hela gårdsplanen!
Liksom i "sjok" kommer doften, i vågor fylls luften, och får mig att stanna och invänta nästa, låta den smeka mitt ansikte, min hud, innesluta mig i sin egen magiska värld.
Lite senare på försommaren kommer rosen Single Sherry och fyller luften på samma vis. Många meter bortifrån, ligger doften hängande i luften.
Kaprifolen får mig hänförd, när dennes kvällar är inne. Och rosen, Rosen själv, den hundraåriga. (Great Western)
Att en doft kan ta ett helt luftområde så helt i bestittning!
Schersminen gör på samma vis, medan älsklingsrosen Golden Celebration vill att jag ska sticka näsan i dess lena kronblad, och få ge mig en mjuk, sval och varsam kyss, tillsammans med den godaste doft som finns!!!
Ibland tänker jag, att jag ska ta en golden celebration-ros och knyta fast på näsan med ett snöre bakom huvudet! (nåja, sidenband måste det ju vara, med
rosett)
Mossrosen Salet är också en sån där jag bara måste stoppa näsan i varje gång jag går förbi, en lisa för öga och näsa och själ.
De vita kungsliljorna är fantastiska på alla sätt och vis. Enkla är de också, de sköter sig själva och blommar tacksamt. Det enda jag gör, är att binda upp dem lite.
Så har jag planterar gul kungslilja. De blommade första gången förra året, men
i år slår de alla rekord!
De är mycket högre än de vita, de är närmare två meter, doftar så underbart ljuvligt så det är sanslöst.
De slår ut lite senare än den vita, och verkar tåla regnet bättre. De vita har blivit fula i regnet.
Tänk så helt underbart det är med dofter!
Den gula kungsliljan kommer jag att skaffa mer av. Och mer ändå.
Mängder...Och så får jag väl börja var lite hårdare med de söta liljebaggarna... Redan på våren.
De är ju så vackra, jag är orolig att det inte finns fler om jag dödar dem.
Senare märker jag att jag tog miste
Då tar jag larverna istället, men det är så mycket större - och kletigare - jobb.
Det har gått bra med liljebaggarna i år i alla fall! (för min och liljornas del)
Det var bara kejsarliljan som blev kaläten, och det först efter att den blommat klart. Få se vad den säger om det nästa år.
(och så är ju inte året slut än, man ska inte ropa "hej", osv.)
Här är han, min tjusiga kungslilja! Den röda bredvid är rosen Sympathi som nästat sig in. Och längst ner i bild syns en del av den vita kungsliljan.
De är så vackra, de gula kungsliljeblommorna, även i knopp.
/amaira.
Om dofter i trädgården, o kungsliljebilder., - utan insekter -
02-08-2004, 11:01
"
