Ett lyckligt slut.. Alternativ

[Gunilla T]

För ca 10 dagar sedan lämnade "våra" starungar sina holkar, det brukar ske ganska samtidigt. Men..en stare fortsatte att frenetiskt picka här på gräsmattan varje dag, man nästan såg hur bråttom det var.

Såg att den flög till en av holkarna och jag insåg att den nog blivit ensamstående under den viktiga matningsperioden. Olycka, sjukdom eller rovfågel som drabbat den andra föräldern? Men fåglar överger inte sin avkomma...först på morgonen och sist på kvällen fortsatte den enträget att mata.

I går så hände det, fyra starungar på gräsmattan och i träden och skrek och gapade efter mat och den vuxna staren tog väl hand om de små.

Katterna fick utegångsförbud så stararna fick vara ifred. Jag visste att det dröjer bara något dygn innan de är borta, idag har de flyttat.

Ibland slutar naturens tragedier lyckligt, jag tyckte så synd om den - samtidigt full av beundran.

[mamamaggan]

Så vi ska utrota alla Lodjur då eller ? Kanske finns fler kattdjur i våra skogar som vi ska utrota ?

Redigerat av mamamaggan: 16-06-2010, 14:00

[Orkidétjuven]

Så vi ska utrota alla Lodjur då eller ? Kanske finns fler kattdjur i våra skogar som vi ska utrota ?

Du måste väl självklart förstå att detta handlar om tamkatter och inte lodjur.

[fuchsian]

Du måste väl självklart förstå att detta handlar om tamkatter och inte lodjur.

Nej, det kan jag inte förstå, för du nämnde lodjur i ditt tidigare inlägg och det tog jag fasta på. Kom nu inte och ändra det du skrivit och fått svar.
Hur skulle jag veta att det enbart handlade om tamkatter, som du utryckte dig först. ....

[Orkidétjuven]

Nej, det kan jag inte förstå, för du nämnde lodjur i ditt tidigare inlägg och det tog jag fasta på. Kom nu inte och ändra det du skrivit och fått svar.
Hur skulle jag veta att det enbart handlade om tamkatter, som du utryckte dig först. ....

Kära Fuchian. Kan du hänvisa till mig vart jag ens har nämt ett lodjur i denna tråd tidigare? Det här handlade om katter. Aldrig lodjur. Det var Mamamagan som frågade lite sarkastiskt om lodjur skulle utrotas med för att det är ett kattdjur. Men det var EFTER att jag sa att katter inte hör hemma i naturen. När jag säger katt menar jag inte lodjur, precis lika lite som jag menar lejon, panter eller jaguar.

Läs hela tråden om du inte förstår. Om inte, kom inte då med massa dumma kommentarer. Annars skulle jag föreslå att du är istället tyst.



Hur gick det för stararna sen Gunilla?



Redigerat av Orkidétjuven: 17-06-2010, 20:51

[Gunilla T]

Hur gick det för stararna sen Gunilla?

Tack du, jag tror det gick fint. När ungarna lämnar holkarna brukar de samlas i stora flockar här ner på gärdena och i skogskanten. Ett enormt tjattrande, ungarna tigger mat och de vuxna hjälps åt med att mata dem. De brukar inte stanna så länge men i förrgår när jag gick med hundarna så fanns stor flockar med starar kvar - till min stora glädje faktiskt!

...så "mina" starar har nog hittat sin flock!

[Rihane]

I går så hände det, fyra starungar på gräsmattan och i träden och skrek och gapade efter mat och den vuxna staren tog väl hand om de små.

Katterna fick utegångsförbud så stararna fick vara ifred. Jag visste att det dröjer bara något dygn innan de är borta, idag har de flyttat.

Ibland slutar naturens tragedier lyckligt, jag tyckte så synd om den - samtidigt full av beundran.

Två kattfröknars försvarstal;

Jag heter Tara men min matte kallar mig för Taralina Tuttefina Teckenberg. För 12 år sedan kom jag till min matte och husse...har inte haft det så bra om man säger så. En man som drack så mycket alkohol att han glömde bort mig och att jag behövde lite mat ibland också, var min husse då. En snäll tant som var vår granne ringde till polisen som hämtade mig och jag fick komma till katthemmet...jag var så rädd.

Där hittade min matte mig och jag fick flytta hem till henne. Min matte är snäll, hon vet att jag blir så rädd om det är tomt i kattmatskoppen så hon ser till att det alltid finns mat. Jag har aldrig jagat fåglar, är nog lite för långsam (och lite tjock) och en enda gång har jag fått en näbbmus men då blev matte inte glad. Nää...jag bryr mig bara om att det finns mat i koppen och så vill jag vara med matte i trädgården hela dagarna - går aldrig längre bort.

Och jag heter Jammakatt fast matte kallar mig alltid för Fisse

I höst blir det tio år sedan jag hittade min matte. Det var höst, november - kallt och blåsigt. Jag var bara tio veckor ungefär och någon tog mig från min mamma och slängde ut mig i skogen. Jag var sååå rädd och så hungrig. Jag hittade mattes altan där ute i skogen och hon hörde hur jag jamade där ute i regnet och mörkret. Men jag blev så rädd när hon försökte fånga mig så jag sprang iväg. Då hämtade matte köttbullar som hon satte i en rad och när jag skulle ta din sista ur hennes hand fick hon fast mig.

Jag är ff rädd för främmande människor och jag älskar bara min matte - lite grann husse också förstås. Jag har tagit två fåglar som matte vet om iaf! Det var fågelungar - dom vuxna är lite för smarta för mig. Min matte håller koll på när det är dags för småfåglarna att flytta ut och då får jag husarrest under någon vecka. Jagar sork gör jag förstås men matte blir inte glad och brukar ta dem från mig - hon är lite lustig, tycker att allt utom liljebaggar ska få leva.

Tack du, jag tror det gick fint. När ungarna lämnar holkarna brukar de samlas i stora flockar här ner på gärdena och i skogskanten. Ett enormt tjattrande, ungarna tigger mat och de vuxna hjälps åt med att mata dem. De brukar inte stanna så länge men i förrgår när jag gick med hundarna så fanns stor flockar med starar kvar - till min stora glädje faktiskt!

...så "mina" starar har nog hittat sin flock!

Det var verkligen flera lyckliga slut. En fröjd att läsa. Härligt med människor som du som månar om sina medvarelser.


Edit: ändrade citeringen fick inte till den och glömde att förhandsgranska

Redigerat av Rihane: 18-06-2010, 15:27