Jag håller också med om det ni skriver. Min äng är jag riktigt stolt över, för även om den inte är så stor är den ändå en plätt full av biologisk mångfald. Här är det värt att nämna att även människan hör hemma i naturens sammanhang. Hur går det för alla ängs- och hagmarksarter när deras miljöer inte hävdas längre? Vi har alltför länge missförstått vår roll, men skulle kunna ställa tillrätta en hel del om vi ville. Som Gunilla skriver finns det mycket vi kan göra i våra trädgårdar. Eller så kan en bra början vara att gå med i t ex Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna, WWF, Greenpeace, Jordens Vänner eller något liknande. Själv har jag nyss varit på Naturskyddsföreningens riksstämma, en fantastisk tillställning med massor av engagerat folk som tillsammans försökte rädda världen. Då känner man att det finns hopp. Naturvård handlar inte om att stoppa utvecklingen, utan om att leda den åt rätt håll.
Olle
|