CITAT (Bengalow @ 21-06-2010, 14:07)

Visst engagerar vi oss i naturvården, Orkidetjuven. Vi läser tidningen och säger "-Ojdå, en till!!".
Problemets aktualitet förminskas med kvadraten på avståndet, har någon klok sagt. Japans valjakt i Stilla Havet upprör en del initierade, men flertalet svenskar skiter i det, och hoppas att någon annan gör något. Är man lika uppoffrande i naturvårdsarbete som du och Olle A t.ex. så är det egentligen ett försvar för oss andra, och vår passivitet. "-Jag känner en som gör det!" All heder åt er!
Det ligger mycket i det du säger. Människan är i grunden egoistisk och tänker på sin egen överlevnad först. "Miljöhänsyn" kan man säga är en utvidgad hänsyn där man inte bara tänker på sig själv utan även tänker på att andra kan drabbas av samma problem som vi (eller till och med drabbas värre än vi) och man tänker på kommande generation att de också ska få ha en rik natur. Men den solidariteten tar ofta slut när människor själva hamnar i en besvärlig situation. Under 70-talet uppstod den globala miljörörelsen och solidaritet stod i fokus, under det välmående 80-talet var miljöengagemanget som störst när miljöproblemen blev påtagliga och vi hade råd att fråga efter icke-klorblekt papper och miljömärkta dyrare produkter. Under krisens 90-tal sjönk engagemanget och under det "individualistiska" 2000-talet verkar miljöproblem vara var och ens privata problem. Glädjande nog har klimatfrågan fått folk att öppna ögonen en den har nästan överskuggat alla andra miljöfrågor.
Idag tycker jag vi har ett väldigt snävt perspektiv i Sverige. Vi vill inte se att sojaodling och palmolja skövlar regnskog i tropikerna, vi öppnar för valjakt i skyddade områden i söderhavet, rovfiske utanför Afrika och i medelhavet och vi tycker att kärnkraft är såååå "ren" eftersom det bara är ursprungsbefolkningar i Australien och Kanade som dör av strålskadorna från brytningen