Vår kanin ska flytta till kaninhimlen Alternativ

[netaave]

Började i förra veckan hon hade svårt att ta sig upp om hon hamnade på hö sida och vi tyckte att hon ibland sprang på tre ben.
Sen har det succesivt blivit värre, och idag konstaterade vi att hö ben va slappt ända från höften.
In till djursjukhuset där dom röntgade, höftkulan ur led och leden sliten, hon hade en fraktur i hö ben för 8 år sen, men den fick självläka och har inte vållat några problem sen dess.
Finns iaf inget att göra, maken och jag hade väl ställt in oss på att kanske ta bort henne, men döttrarna blev hysteriska. Särskilt E som fick henne då hon inte orkade vara med kompisarna efter sin hjärntumör. C va ju bara 7 och minns knappt ett liv utan henne.
Så 2656 kr fattigare (jodå vi får tillbaka lite) med ett recept på smärtstillande sprutor för tre dar står vi nu inför att vänja oss vid ett liv utan henne.
Vi har haft henne 10 år, vi hämtade henne dan före midsommarafton 2000, 8 v gammal.
Hon har ju aldrig varit i bur annat än de obligatoriska 14 dagarna + lite vanetid sen slussades hon ur och blev så tam. Hon har varit mer som en hund än en kanin.
Bara förra veckan skuttade hon runt i trädgården när vi jobbade där.

Känns så konstigt att hon inte ska finnas här längre. Men hon kan inte gå än mindre skutta omkring och det är ju inget värdigt kaninliv.

[malcolm]

Vad ledsamt netaave, här har passerat flera kaniner (och andra djur) under årens lopp och jag vet vilka kära vänner de kan bli. Vår första kanin Hassel var nå´t alldeles speciellt, han såg inte mycket ut för världen och var den sista kaninen de hade kvar i ZOO-affären men dottern ville ha honom i alla fall men det visade sig att han var helt underbar. Han fick en hona som sällaksp (Sotis) bara några dagar efter och de jagade varandra runt, runt i buren. Buren var för liten och jag hade ställt in en kartong som koja till dem men Hassel var smart, han hoppade upp ovanpå kartongen och lät Sotis springa runt. Byggde en utomhusbur till dem tämligen omgående och där levde de i bästa sämja, rena kärleksparet måste jag säga och det var lite rörande att se emellanåt. Hassel var dock kastrerad och det kunde reta Sotis emellanåt... vad är detta för karl...?

Sotis dog tyvärr efter bara fyra år och Hassel var ledsen och det syntes tydligt att han saknade henne, köpte en annan hona till honom "Smulan" men han kom aldrig att acceptera/älska henne på samma sätt som Sotis som tydligen var hans livs kärlek. Till slut acceprterade han dock Smulan och de levde i någon slags harmoni men han blev aldrig samma kanin igen.

Smulan förtjänar en egen historia, äldsta dottern gjorde sin PRAO på djuraffären strax initill och berättade för lillasystar (8 år) om att det fanns en jättegullig kanin där. Hon var där varenda dag och tittade och jag bestämde mig för att köpa denna kanin, det var tänkt som en överraskning men lilltjejen var redan där. På vägen hem diskuterade vi olika namn, Jag tyckte att hon såg ut som en fralla och det ena gav det andra och så blev det Smulan.


Trodde aldrig att någon kanin skulle vara i närheten av populariteten av Hassel (han blev 7 år) men Smulan lyckades faktiskt ta hans plats och lever fortfarande efter drygt tio år.

Lite fascinerande är det att även djur har känslor och att de har så olika personligheter.

 Bild015.jpg ( 582.24k ) Antal nedladdningar: 30


Redigerat av malcolm: 22-06-2010, 19:57