CITAT (malcolm @ 25-06-2010, 22:22)

Det är jobbigt att vara ensam, att inte ha någon att dela glädje och sorg tillsammans med, livet liksom försvinner när man mister den som man trodde att man skulle åldras tillsammans med. Min hustru (mamma till tre, 4 ,8 o.11 år drabbades av en hjärntumör) och jag blev ensamstående pappa över en natt.Tre dagar före jul afton -97 blev ajg ensam med barnen och hur det påvrekade mig psykiskt kan ni bara drömma om.
Är mycket ensam numera och önskar sällskap men vem vill ha en 55-årig "gubbe" med dålig kondis, stökigt hem och vildvuxen trädgård.....?

finns säkert någon som känner sig lika ensam som du där ute i cyberrymden och som säkert skulle vilja dela din glädje och sorg. Jag vet att vissa dagar är jobbigare än andra men jag önskar att du kan glädjas över den dag som är och inte gräver ner dig i den tid som var för den kommer ändå aldrig åter.