Ensamhet, ...en jälla plåga.... Alternativ

[malcolm]

Det är jobbigt att vara ensam, att inte ha någon att dela glädje och sorg tillsammans med, livet liksom försvinner när man mister den som man trodde att man skulle åldras tillsammans med. Min hustru (mamma till tre, 4 ,8 o.11 år drabbades av en hjärntumör) och jag blev ensamstående pappa över en natt.Tre dagar före jul afton -97 blev ajg ensam med barnen och hur det påvrekade mig psykiskt kan ni bara drömma om.

Är mycket ensam numera och önskar sällskap men vem vill ha en 55-årig "gubbe" med dålig kondis, stökigt hem och vildvuxen trädgård.....?

[fuchsian]

Till MALCOM,

Har läst igenom ditt första inlägg flera gånger, vet ej varför, men det berör.
Att missta en partner som du har gjort är de jobbigaste sakerna många av oss har varit med om.
Personligen har jag samma man i mitt liv sedan länge tillbaka, men inte förran nu börjar det gå upp för en att en dag är någon av oss ensam. Man vet inte när?
Dina barn börjar bli vuxna men trots allt behöver de stöd och förlusten av en mor är en jobbig process att ta in.
Jag har fortfarande en del privata besök av änkor/änkemän för att de har fastnat i sorgen och hittar inte ut. Dessa är de extrema fallen som jag får leda och hjälpa till rätta men för det mesta går sorgarbetet sin gilla gång och då kommer de goda minnerna att ge kraft framåt.

Detta med forumet är ju en bra sak som du kan få stöd och alltid finns det någon som uppmärksammar dig och peppar dig vidare.
Det är insidan som räknas om man sorterar och känner efter .....

Den ensamheten man får vid en förlust kommer att följa en, men den blir ljusare med tiden. Tror du, att din fru hade önskat dig så småningom allt gott här i världen? ..... Fuchian ...

Redigerat av fuchian: 26-06-2010, 17:05