En riktig Hjälte, en starunge som flög fel Alternativ

[fuchsian]

Hej alla fågelvärnare,

Jag vill berätta en solskenhistoria som jag var med om igår kväll.
Vi, maken och jag hade seglat ut under dagen och när vi kom hem och svängde in från gatan mot vårt garage, så mitt framför dörrarna satt en liten starunge. Han hoppade lite hit och dit, så maken backade undan bilen och jag gick mot den lille krapaten. Han gjorde ett par försök att hoppa mot tegelväggen, men kanade ner, fick inget tag. Jag hörde fågelmamman som kom närmare och jag vände mig så att ungen satt i gång att hoppa mot det hållet jag ville. Vi hann hamna ute på gatan, men han hoppade vid sidan om. Där stod en parkerad bil och ungen gjorde ett försök att flyga, men krachade mot sidan av bilen. Han låg stilla en stund och ena vingen var utfält, så jag blev rädd att han fick en ordentlig smäll.
Jag brukade småvissla, som jag har gjort på baksidan, där de har sina boen, så mamman kände igen det och hennes läte var inte så panikartad, men hon kallade på den lille. Jag följde en bit till i den takt ungen orkade och så kom vi till nästa parkerade bil.
Mamman var helt nära mig och ungen hoppade under bakdelen av bilen och vad ser man! En starunge till!
De båda ungarna kom sams och följe efter mamman, så då lämnade jag det hela åt dem att klara av.

Där ser man hur en människa och en orolig fågelmamma kan sammarbeta! Fantastiskt! ....

Min make var senare ute och stängde av gräsklipparen, så såg han dem upp i boet ---- lyckligt slut, som värmde hjärtat. ........ Men den lille stackarn hade nog inte klarat sig pga. trafiken och att han redan var förvirrad framför garageporten. ....... Denne lille unge kallar jag en riktig Hjälte! .... Fuchian

[zaaritha]

Jag gillar dej---tjejen!
Äntligen en som är lika blödig som jag!
Jag bär ut spindlar, skalbaggar, ja allt som kryper!
Fast--jag blir stel av fasa när det gäller tvestjärtar--så bär jag ut dem!
Tusenfotingar är min absoluta fasa--men; jag dödar dem inte!
Så--vi får väl jobba vidare på att insekter ska leva!

[fuchsian]

Jag gillar dej---tjejen!
Äntligen en som är lika blödig som jag!
Jag bär ut spindlar, skalbaggar, ja allt som kryper!
Fast--jag blir stel av fasa när det gäller tvestjärtar--så bär jag ut dem!
Tusenfotingar är min absoluta fasa--men; jag dödar dem inte!
Så--vi får väl jobba vidare på att insekter ska leva!

Hej zaaritha, .......

Äntligen känner jag mig inte så dum. Jag fångar flugorna som kommit in, innan min make tar till hårdare metoder. Samma sak med annat småkryp som kommit fel. Trots allt är allt levande en gåva på sitt sätt här på jorden och att jag har haft en speciell känsla för djur redan fr, början, så det är inte en stor sak att acceptera det.
Jag hade en älsklingshöna när jag var liten, den var mindre än de andra och mer brunspäcklig och jag började att ha den med mig, under armen, om vi skulle göra längre äventyr. Min mor hotade mig med guds straff om jag var olydig, så jag brukade krypa under bärbuskar med min höna och "snacka med gud", för mig blev han inte en ond gud utan min Farbror Gud.
En kväll skulle mamma gå på tältmöte och jag se efter min lillasyster, men hon sov. Jag tog min höna under armen och gick till väckelsemötet. Tänkte att hönan behövde höra guds ord.
Ooooh, vilken kalabaluns det blev! Även att jag smög längst bort, så blev jag och hönan upptäckta.
Jag blev sååå himla arg för detta orättvisa att jag trängde mig fram till pastorn och sade att jag ville att hönan skulle få chanchen att få höra guds ord och hon (hönan) är minsann gudfruktig höna för vi pratar med farbror gud så ofta vi hinner.
Inget hjälpte, min mor släpade oss hem och jag lämnade hönan i hagen och det som följde var inte från gud, mamma använde björkris och slog min bake randig... Trots detta kännde jag att jag hade rätt ..... .. Fuchian .. Du är också en vän som jag gillar .....