För känslomässigt engagerad i trädgården?, Blir så ledsen när nåt går fel! Alternativ

[sjuan]

Har inte haft trädgård så länge så det mesta är nytt. Pysslor och donar som sjutton med växterna men är ju inte så bra på detta än. Blir ju så lycklig när nåt blommar ovh trivs. Men det verkar ju också vara en ständig kamp mot ohyra, mjöldagg och annat. Blir så ledsen när lössen kalasat på nåt eller en växt dör. Men man kanske härdas med tiden? Eller om man skaffar fler och fler växter så man inte blir så rädd om dem? Nån som har en åsikt? Är det verkligen en ständig kamp?

[sjuan]

Tack för era svar! Ja, antar att man får försöka ta lite lättare på det. Hände lite mycket på en gång här bara. En massa löss här och där, mjöldagg, en klematis där spaljen blåste iväg så allt gick av (gah). Två 4-åringar som lekte kurragömma i perennrabatten. Små barn och ömtåliga växter går ju heller inte ihop visar det sig. Franförallt om någor verkar ta sig och ser frodigt och fint ut och sen händer det nåt! Då blir man ju ledsen. Nåt som inte tar sig från början känns inte lika illa.