För känslomässigt engagerad i trädgården?, Blir så ledsen när nåt går fel! Alternativ

[sjuan]

Har inte haft trädgård så länge så det mesta är nytt. Pysslor och donar som sjutton med växterna men är ju inte så bra på detta än. Blir ju så lycklig när nåt blommar ovh trivs. Men det verkar ju också vara en ständig kamp mot ohyra, mjöldagg och annat. Blir så ledsen när lössen kalasat på nåt eller en växt dör. Men man kanske härdas med tiden? Eller om man skaffar fler och fler växter så man inte blir så rädd om dem? Nån som har en åsikt? Är det verkligen en ständig kamp?

[Bee]

Jag tror jag vet hur du känt det, Sjuan. Jag har också varit där! Man satsar en massa pengar och prestige i ett trädgårdsprojekt som ser så bra ut i teorin och så kommer verkligheten ikapp. Det var ingen som sa att nästan varje växt har sina specifika snyltgäster tex. Usch så ledsen jag varit ibland. Minns särskilt en vacker riddarsporre som sniglarna åt upp. När växten var nere i botten fortsatte den trots allt att sticka upp med nytt grönt. Vips var sniglarna där och åt!

Det som hållit modet uppe har varit alla snälla Odlaiter. Tack vare er har intresset hållit i sig och nu när vi skriver år 2010 har jag en betydligt hälsosammare inställning till odlandet. Självförtroendet och kunskapen har också vuxit.

Så håll ut. Det blir bättre! Och fortsätt hänga här på Odla. Det är den bästa trädgårdsskolan du kan gå på!