För känslomässigt engagerad i trädgården?, Blir så ledsen när nåt går fel! Alternativ

[sjuan]

Har inte haft trädgård så länge så det mesta är nytt. Pysslor och donar som sjutton med växterna men är ju inte så bra på detta än. Blir ju så lycklig när nåt blommar ovh trivs. Men det verkar ju också vara en ständig kamp mot ohyra, mjöldagg och annat. Blir så ledsen när lössen kalasat på nåt eller en växt dör. Men man kanske härdas med tiden? Eller om man skaffar fler och fler växter så man inte blir så rädd om dem? Nån som har en åsikt? Är det verkligen en ständig kamp?

[foxylejdy]

Själv är jag faktiskt ganska förskonad mot diverse skadedjur, men mina husdjur däremot är en annan femma, hundarna gräver stora gropar i rabatten för att vila i under varma dagar och tuppen Holger med sina pullor som spatserar runt lösa på gården har ätit upp alla mina solrosor jag sådde i år, de såg tydligen delikata ut när de fick hjärtbladen..

Blommorna på alla jordgubbsplantorna har min tvååriga dotter plockat för de är "fina" och restrna av plantorna jämnades med marken när shetlandsponnyn rymde ur hagen igår... Men, men det kommer ett år nästa år också..

Fast jag har ju mig själv att skylla när jag låter hönsen, hundarna, katterna och tvååriga dottern härja fritt i trädgården..

Grönsakslanden är tack och lov under fiberduk så de är än så länge orörda..