Pressuttalandet av Littorin själv om hans avgång var ngt av det mest häpnadsväckande jag hört i svensk politik (hörde det i morse på ekot, kanske fanns det "ute" rendan i går?) Att vara så nära gråten och så känslosam om pressen inför pressen i en så ledande befattning, det tyckte jag var oerhört besynnerligt faktiskt. Jag betvivlar inte ett ögonlock att pressen varit fördjävlig med hans familjehistoria, men att i detta läge inte vara mer förberedd och samlad tycker jag är otroligt konstigt - vad är det moderaterna anser vara befrämjande med ett så känsloladdat uttalande - för ingen tror väl att denne man inte har mediacoachning?
|