CITAT (skogstroll @ 09-07-2010, 13:06)

om man liksom inte får in vattnet i munnen är det väl inget farligt med algerna?
Det här kopierade jag från länsstyrelsens hemsida.
Hur farligt är det med algblomningar?
En del växtplanktonarter innehåller eller utsöndrar gift som kan ge lättare illamående, hudreaktioner, konjunktivit (ögonirritation), svullna läppar, öronvärk, ont i halsen, "hösnuva", feber, huvudvärk och/eller mag-/tarmbesvär med illamående, kräkningar och diarré, men även dödlig effekt (det senare främst på husdjur och vilda djur).
För vuxna människor är risken normalt liten att drabbas. Förutsättningen för att drabbas av riktigt allvarliga problem (bortsett från hudbesvären) är att man får i sig alggift genom att svälja större mängder vatten. För vuxna människor är förgiftning ett mindre problem eftersom vattnet normalt både ser så otrevligt ut och kan lukta så illa att ingen skulle få för sig att varken dricka vattnet eller bada i det. Barn, som lättare får kallsupar, löper större risk. På västkusten föreligger risken att få i sig alggift när man äter musslor och ostron.
Husdjur och vilda djur är de grupper som löper störst risk att bli drabbade i samband med algblomningar. Djur som dricker vatten innehållande alger kan bli allvarligt sjuka och till och med dö av förgiftning.
Vid mycket blåsigt väder kan man i extremfall få i sig gift genom att andas in det i aerosolform. Detta är dock mycket ovanligt. Det normala är att blomningar istället löses upp och försvinner vid blåst. Blåsten blandar ner algerna i vattenmassan och eventuella gifter späds ut.
Vilka löper störst risk att drabbas?
Barn (speciellt småbarn) är en riskgrupp eftersom de ofta får i sig kallsupar. De har inte samma förmåga att hålla munnen stängd och kan därför oavsiktligt få i sig ganska stora vattenmängder. Kontakt med ilandspolade alger vid lek vid strandkanten kan dessutom leda till hudirritationer. Små barn bör därför hållas ifrån vatten med algblomning eller hållas under god uppsikt.
En annan högriskgrupp är husdjur och tamboskap (exempelvis hundar, får, kor, hästar) och vilda djur som gärna dricker av sjö- eller havsvatten utan att bry sig om det finns alger i vattnet eller inte. Hundar föredrar dessutom vatten som luktar lite illa och flertalet husdjur drar sig inte heller för att dricka salthaltigt vatten. Sommartid föredrar de havsvatten framför sötvatten bland annat för att få i sig salt. Hundar (främst, men också andra husdjur) som går ut i algblommande vatten och som sedan slickar pälsen löper mycket stor risk att drabbas av förgiftningssymptom. Det kan räcka med att hunden slickar sina tassar för att drabbas av allvarliga besvär.