En riktig Hjälte, en starunge som flög fel Alternativ

[fuchsian]

Hej alla fågelvärnare,

Jag vill berätta en solskenhistoria som jag var med om igår kväll.
Vi, maken och jag hade seglat ut under dagen och när vi kom hem och svängde in från gatan mot vårt garage, så mitt framför dörrarna satt en liten starunge. Han hoppade lite hit och dit, så maken backade undan bilen och jag gick mot den lille krapaten. Han gjorde ett par försök att hoppa mot tegelväggen, men kanade ner, fick inget tag. Jag hörde fågelmamman som kom närmare och jag vände mig så att ungen satt i gång att hoppa mot det hållet jag ville. Vi hann hamna ute på gatan, men han hoppade vid sidan om. Där stod en parkerad bil och ungen gjorde ett försök att flyga, men krachade mot sidan av bilen. Han låg stilla en stund och ena vingen var utfält, så jag blev rädd att han fick en ordentlig smäll.
Jag brukade småvissla, som jag har gjort på baksidan, där de har sina boen, så mamman kände igen det och hennes läte var inte så panikartad, men hon kallade på den lille. Jag följde en bit till i den takt ungen orkade och så kom vi till nästa parkerade bil.
Mamman var helt nära mig och ungen hoppade under bakdelen av bilen och vad ser man! En starunge till!
De båda ungarna kom sams och följe efter mamman, så då lämnade jag det hela åt dem att klara av.

Där ser man hur en människa och en orolig fågelmamma kan sammarbeta! Fantastiskt! ....

Min make var senare ute och stängde av gräsklipparen, så såg han dem upp i boet ---- lyckligt slut, som värmde hjärtat. ........ Men den lille stackarn hade nog inte klarat sig pga. trafiken och att han redan var förvirrad framför garageporten. ....... Denne lille unge kallar jag en riktig Hjälte! .... Fuchian

[fuchsian]

Tack er alla som läste mina djurhistorier. Det bevisar att det finns innom oss det gudomliga ljuset, utan att lyssna på predikan på söndagarna.

Det fanns en tid då man blev vuxen och andra retade mig för detta. Vilken lipsill som gråter hos en överkörd igelkotte, för att ta en av många händelser.

Jag har alltid vetat att vår herre är det högsta ljuset, dit vi återvänder när vår kropp lägger av.
Jag har haft upplevelse när jag var som ande ovanför min sjukhussäng. Jag väntade tvillingar, men den ena hade lagt sig i bukhålan och när den växte så brast ett rätt kraftigt blodkärl. det jag kommer ihåg var det enorma lugnet som mötte mig när de sprang med sängen till operation. Helt plötsligt svävade jag och jag fich i min famn den lille Nikolaj som bebis. Det var en evighet, det ögonblicket när vi såg in i varandras ögon. Men sedan tonades han bort och jag blev flummig av narkosmedel och när jag vaknade ur narkosen, trodde jag på allvar att jag hade kommit till andra sidan. Jag hörde sång och sedan såg jag levande ljus, alla i vita, långa kläder, men något stämde inte, upptäckte jag. Inte ska jag behöva 2 påsar blod och andra dropp där uppe? Jag vaknade ur narkosen när luciatåget kom genom där vi nyopererade låg.
Va arg jag blev!!!! kände mig eländig och minnet av Nikolaj fanns kvar, den babydoften ....
tre veckor senare aborterade den andra bebissen. Vi hadde fått en dotter som var då ca. 8 mån.

Sen var det med grisen, när jag skulle lära den simma i grannens veteäng, så att den inte drunknade, men det är en annan historia ....
Som kosmisk healer och medium jobbar jag innom den högstes ljus och är tacksam att kunna hjälpa och trösta, men nån spå-madam tänker jag inte bli, tror inte på det för de jobbar för pengar och många vill göra svagare personer beroende av ett medium. Mina klienter frågar ibland att hur ofta ska man komma igen, då säger jag att endast om du är mitt i ett kaos el sorg, inte annars.. .... Fuchian ... trevligt att möta er, skriver upp namnen så jag kommer ihåg er. Ha en bra natt!