|
En liten kommentar bara. Visst är det naturligt att arter dör ut, man kan tom hårddra det och säga att människan är en del av naturen och att det alltså är ”naturligt” att hon utrotar andra arter. Jorden klarar sig bra med färre arter, jorden klarar sig helt utan liv också. Det skulle säkert bli något slags balans med bara gräs och kossor över hela jorden (jaja, och några arter som tar hand om döda kossor osv, men poängen är att många arter inte ”behövs”). Vi kan diskutera utrotningshastighet, vilken nytta olika arter gör för människan, balans i ekosystemen osv. osv. i all oändlighet: folk kommer aldrig att vara av samma åsikt om vi ska rädda arter och i så fall varför. Tänk bara på alla som jämt ska fråga vilken nytta fästingar gör. Kan vi inte utrota dem? De behövs ju inte, ingen annan art kommer att dö ut om de försvinner. Vi kan utrota knotten också, lusflugor, mygg och getingar. Håller ni inte med? Aids-viruset då? Har det samma rätt att leva som vargen? Var går gränsen? Inte ens jag tycker nog att aidsviruset tillför särskilt mycket, men vem är jag att bestämma vem som får leva och vem som får dö?
Det enda argumentet att bevara arter är egentligen vår moraliska skyldighet att göra det, eller som någon uttryckte det på frågan varför han kämpar för att rädda den Tasmanska djävulen: ”För att vi kan.” Detta är för mig det enda giltiga svaret.
--------------------
 Det ska gå. |
Biologisk mångfald
11-07-2010, 19:01
Gunilla T 
