Arter utrotas i rasande fart från vår planet och påverkar våra möjligheter att producera mat och tillgång till rent vatten.

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.31886...ar-artforlusten

Tack för länken.

Mera om vikten att värna om naturen;

http://na.se/nyheter/2.2212/1.891801-antal...-jorden-minskar

Tack för en bra artikel, Gunilla! Vi behöver ständigt bli påminda om hur viktig den biologiska mångfalden är. Inte bara för sådant som kan värderas i pengar, utan också att vi faktiskt mår bra av att vistas i ett mångformigt landskap med stor artrikedom. Efter en jobbig dag med krånglande kameror och datorer och allt möjligt som måste göras trots 30 graders värme, är det alltid lika skönt att komma hem till ängen i kvällningen och se alla blommor och allt som fladdrar och surrar. Och att sedan kunna smyga ut till rådjur och harar (vet ni att fältharen är rödlistad i Danmark?), se kärrhöken jaga över fälten och höra rörsångarens sång nere i vassen. Hade jag inte haft detta, hade jag nog blivit ganska knäckt emellanåt.

Olle

Håller med Olle. Mycket bra artikel Gunilla.
Tror faktiskt många med trädgård som har möjligheter att göra saker i sin egen trädgård skulle behöva bli lite mer påminda med. (Tänker på min fars puckade granne hemma tex)

Vill nästan passa på att även rekommendera, visserligen en engelsk sida, men iaf en väldigt bra nyhetsida om jorden, växter och djur.

http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/default.stm

Viktigt ämne.

Det är så underbart när man har egen tomt där man kan skapa en stor artrikedom Då känns allt lite ljusare.

Vid en snabb genomläsning hittade jag ett par felaktigheter som t.ex. att potatis behöver pollineras för att växa, inte bra för trovärdigheten. Visst finns det många samspel i naturen så att om en art försvinner drabbas en annan också men det är sällsynt. Ofta finns det en nödåtgärd. Det finns ett bi som kallas för blåklocksbi för de skall bara samla nektar och pollen i olika blåklockor. Jag har dem dock också i mina rosenmalvor. Däremot blir det nog problem för väddsandbina och guldsandbina om ängsvädd och åkervädd försvinner. Därmed inte sagt att jag på något sätt uppmuntrar till artutrotning, absolut inte.

Kom också ihåg att många djur och växter är knutna till och utnyttjar människan och våra olika aktiviteter. Vi odlar honungsbin för att få honung, skulle vi sluta med det och utan ständig vildsvärmning från bikuporna skulle Sverige snart vara tomt på dessa bin. Detta skulle direkt slå ut bivargen som bara tar honungsbin. Fast som sagt, att den finns här beror på människan.

Visst gör människan nytta också och det behöver vi för all del inte ändra på!

Jag läste en artikel nyligen där det hävdades att det globala värdet av pollinernas arbete beräknas till 1500 miljarder kr/år och att 80% av grödorna som vi människor äter är beroende av pollinerarna.

Det var ett intressant påstående att det är sällsynt att en annan art drabbas om en art försvinner - har du några siffror eller annat som kan belägga att det är på det viset?

Eller vi kan göra tvärtom, hur många såna förhållanden känner du till:

Ett direkt symbiosförhållande mellan exempelvis djur är nog ganska sällsynt, det finns dock en del mellan djur-växt. Fikonet-fikonsteklarna är ett sånt exempel. Steklarna skulle förmodligen inte klara sig utan fikonet och tvärtom. Det finns många insekter med parasitiskt levnadssätt som är helt bundna till en värdart, bivargen på honungsbiet t.ex., men värdarten klarar sig fint utan parasiten. Jag har inga siffror men av jordens alla miljoner organismer är det få som uppvisar en total bundenhet och sen vet man inte om den ena parten i ett sådant förhållande skulle kunna anpassa sig till en annan partner om det skulle knipa.

[quote name='Gossen Ruda' date='13-07-2010, 16:50' post='1254087']
Eller vi kan göra tvärtom, hur många såna förhållanden känner du till:
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ånej.."försök inte lura mig gosse" det var du som påstod något väldigt svepande och rent av kontroversiellt, för nog är den gängse uppfattningen bland forskare världen över att det finns ett naturens samband.

Jag är mera intresserad än kunnig men jag har alltid uppfattat naturen som logisk. Om insekter försvinner minskar fåglarnas mat och om fåglarnas mat minskar så..


Håller med om att Moder Jord är duktig på att reparera men någonstans finns det nog en gräns vad som öht är möjligt att reparera. Ingen vet när skadorna blir för stora eller har det redan hänt?

Jo, visst finns det samband och ett beroende men sällan ner på artnivå. Om blommorna skulle försvinna får insekterna mindre mat och påverkas negativt och vise versa med insekternas pollinering, men om en enskild art skulle försvinna sker inget drastiskt. Det finns andra arter som rycker in då. Man besprutar Dalälvens översvämningsytor mot just översvämningsmyggor. Dessa dör i mängder men fåglarna hittar mat ändå, ingen fågelart är helt beroende av just denna mygga eller någon annan heller.

Visst..men nu är det inte någon enstaka art som försvunnit eller minskat - det är tusentals arter, kanske mer och det ger konsekvenser som vi idag kanske inte riktigt kan överblicka.

I den artutrotning som även knäckte dinosaurierna beräknar man att 90 % av alla arter på jorden försvann men livet gick vidare med bland annat oss som resultat. Det är just det som är så bra med evolutionen, blir det en lucka nånstans så fylls den snart.

Hur fort gick den utrotningen och hur fort går det nu? Jag minns inte siffrorna, men har för mig att det går väldigt mycket fortare nu.

Olle

Det är väl fortfarande inte helt klarlagt vad som hände men om det var ett meteroritnedslag gick det nog ganska snabbt. Alla dog inte på en gång men med den kraftiga temperatursänkningen allt stoft ställt till med så kanske något år.

När dinosaurierna dog ut ( de icke flygande) under KT-gränsen "krita tertiär" dog ca 80 % av djur och växtliv ut. Dock överlevde alla moderna grupper av djur som redan hade utvecklats.

Däremot dog ) ca 90 % av livet ut på jorden under Perm-Trias gränsen, och det var för 250 miljoner år sedan och det berodde på klimatförändringar. I korthet kan man säga att en global uppvärmning tillsammans med ökad vulkanisk aktivitet ledde till massutsläpp av metan från havets bottnar och mossor under permafrost.
96 % av all marint liv dog ut och 76 % av allt landlevande. Man brukar kalla detta utdöende för utdöendenas moder för tidigare massutdöd har aldrig skådats i jordens historia.

Vad vi genomgår nu brukar kallas för det sjätte utdöendet. Jag skrev ett inlägg om det i en annan tråd, men jag hittar inte den tråden nu.
Men i den hastighet som arter dör ut nu har aldrig skådats tidigare på så kort tid.
Hos fåglar är ett naturligt utdöende en art per sekel. Under de senaste trettio åren bara har över 20 fågelarter utrotats. Det är uppskattat att vi förlorar ca 30 000 arter per år. Det blir ungefär ca 3 arter i timmen. Många känner vi nog inte ens till.
(nu hinner jag inte sitta ner och leta mer så jag återkommer...)

Tack för kompetteringen. Jo, det är mängder med arter som har försvunnit, både långsamt och i stora mängder. Det är lite av min point i sammanhanget, även om det är tråkigt att arter dör ut så blir det inget avbrott i livet på jorden. Nya arter kommer att träda fram och anpassa sig till de förhållandena som råder då. Jag funderar ibland på hur många arter det totalt har funnits på jorden under de miljarder år liv har funnits här, fast med tanke på att vi inte vet hur många det finns för tillfället blir det nog en mycket osäker uppgift.

Det finns några uppfattningar baserat på djurliv idag, fossila fyndigheter osv, men jag minns tyvärr inte siffrorna. Många arter är det dock. Jag tror i dagsläget att artantalet är uppskattat mellan 3 och 30 miljoner…
Många som inte heller lämnat ngra spår av sig för att de levt i "fel" habitat. som tex regsnkog där allt förmultnar på nolltid. Inte mycket fossil där.

Jag läste tidigare idag hur en art brukar finns i normalt sett 10 miljoner år innan den dör ut.
Men visst finns det de som haft kortare livslängd med beroende på förutsättningarna

Man räknar med att hälften av världens djurarter har dött ut vid ca år 2100 !!!

Är det 1,5 miljoner eller 15 miljoner arter som kommer att dö ut?

En liten kommentar bara. Visst är det naturligt att arter dör ut, man kan tom hårddra det och säga att människan är en del av naturen och att det alltså är ”naturligt” att hon utrotar andra arter. Jorden klarar sig bra med färre arter, jorden klarar sig helt utan liv också. Det skulle säkert bli något slags balans med bara gräs och kossor över hela jorden (jaja, och några arter som tar hand om döda kossor osv, men poängen är att många arter inte ”behövs”). Vi kan diskutera utrotningshastighet, vilken nytta olika arter gör för människan, balans i ekosystemen osv. osv. i all oändlighet: folk kommer aldrig att vara av samma åsikt om vi ska rädda arter och i så fall varför. Tänk bara på alla som jämt ska fråga vilken nytta fästingar gör. Kan vi inte utrota dem? De behövs ju inte, ingen annan art kommer att dö ut om de försvinner. Vi kan utrota knotten också, lusflugor, mygg och getingar. Håller ni inte med? Aids-viruset då? Har det samma rätt att leva som vargen? Var går gränsen? Inte ens jag tycker nog att aidsviruset tillför särskilt mycket, men vem är jag att bestämma vem som får leva och vem som får dö?
Det enda argumentet att bevara arter är egentligen vår moraliska skyldighet att göra det, eller som någon uttryckte det på frågan varför han kämpar för att rädda den Tasmanska djävulen: ”För att vi kan.” Detta är för mig det enda giltiga svaret.

Ren mänsklig art-egoism är också ett argument för att bevara den biologiska mångfalden, och dessutom ett argument som kan fungera på de som inte bryr sig så mycket om djur & natur för dess egen skull. Det är ett faktum att människan har betydligt större chans att klara en större naturkatastrof (som t.ex. klimatförändringar kan ge upphov till) om mångfalden är stor. Om t.ex. någon parasit som gynnas av de nya förutsättningarna skulle slå ut en art vete klarar vi oss bättre om vi har 99 andra att ersätta den med. Dagens monokulturer är oerhört sårbara i ett sådant scenario. Detta resonemang gäller kulturväxter, men kan överföras på hela ekosystemet. Ju fler sorters bin/stritar/etc. vi har, desto större chans att det tomrum en utlagen art lämnar efter sig fylls av en art som innebär någorlunda likvärdiga konsekvenser för sin omgivning, vilket i sin tur innebär ett någorlunda stabilt ekosystem. Det instabila system vi håller på att skapa nu är extremt sårbart, och det är klart att människan som en del av samma ekosystem därmed gör sin egen existens lika sårbar.

Sen är det klart att det för naturens eller solsystemets eller universums del spelar mindre roll om människan eller kackerlackan dominerar Tellus. Men om vi ska vara värdiga att behålla den dominerande position vi har idag får vi nog visa att vi är bättre förvaltare.

Tänkvärt Myo. Människan har faktiskt lyckats utrota en organism från jorden yta och det med berått mod och utan protester. Vilken?

Hej!

Jag kastar mig in i den här intressanta diskussionen. Tack för länkarna, intressant men sorglig läsning.

Det är skrämmande att vi håller på att ta död på så många arter. Jag tror att allt mer eller mindre har ett samband. Vi har nötts mot varandra i årtusenden, anpassat oss och hittat en nisch. Vi är alla beroende av varandra, på ett nära eller ett långt avstånd. Vissa förluster av arter kanske får en mer direkt påverkan på vårt liv och andra kanske i framtiden och på ett oförutsägbart sätt.

Det är klart att evolutionen fortgår, arter dör och nya uppkommer, men problemet är ju att vi, människan, har en sådan extrem påverkan på miljön. Urvalet är ingenting som har att göra med naturliga skeenden på jorden, vulkanutbrott eller dyl. Vi kan ju iofs se människan som en "naturlig" katastrof som kommer att förändra livet på jorden. Faran är att vi själva försvinner i den katastrofen.

Om vi nu skippar frågan om vår egen överlevnad i artutdöendet. Varför kan inte en art få finnas för sin egen skull? För att den är vacker, luktar gott, är mat till någon annan, sjunger fint...allt kanske inte alltid måste ha ett syfte eller vara nyttig (för oss). Kan det inte räcka med att den faktiskt finns här?

Hälsningar Törnsångare

ps. Angående den utrotade organismen, smittkoppsviruset "utrotades" 1980. Om det nu var den lille krabaten Gossen Ruda syftade på. Måste erkänna att saknaden är obefintlig, från min sida i alla fall

Just den tänkte jag på. Grattis. Jag hade faktiskt glömt att jag ställde frågan. Fast viruset är egentligen inte utrotat helt, Ryssland och USA har lite virus sparade på var sitt håll, men vad man vet finns det inget virus utöver dessa.

Ja förr eller senare så får vi en pandemi som vi inte klarar av att hantera. Kanske moder jords sätt att visa att det är hon som slutligen bestämmer vårt öde. Nya virus lurar runt hörnet. Min farmor o farfar pratade om spanskan som ju skördade så många offer. Biologisk mångfald tror jag är viktig bl.a för att ta fram nya läkemedel
om inte annat. Sedan kan ju inte jorden försörja hur många som helst. Det finns inga oändliga resurser varken i haven eller på land.

Ett exempel ang samspel och förhållanden jag just kom att tänka på och som jag skrev i min blogg är fallet med kasuaren i australiens regnskogar. Hjälmkasuaren (Casuarius casuarius) är marklevande fåglar utan flygförmåga spelar en viktig del av skogens ekosystem som sprider av frön och kärnor över stora avstånd.
Mer än 230 arter av träd och buskar är beroende av kasuarer för sin överlevnad som den enda art som klarar att äta de stora fröna som ex av det primitiva trädet Ribbonwood, en av många primitiva träd i de blöta tropikerna. Dessutom är dom de enda som klarar att äta många frukter och bär som annars är giftiga för andra djur att äta. Dessutom ökar germinationen hos flera växtarters frön och kärnor med över 90 % om de får passera via en kasuars tarmkanal.

Nu finns det bara lite drygt 1200 kasauarer kvar, vad händer om de dör ut? Vem ska sprida fröna? Och om fröna inte sprids och germineras och alla träd dör ut, hur många ytterligare arter av djur kommer inte dö ut som är beroende av träden?

I slutet så tror jag faktiskt att vi råkar i kläm med.
Jag tror dock inte på att människan helt kanske dör ut (inte i en överskådlig framtid kanske iaf,)
en liten del, ngn urinvånare ngnstans kommer kanske överleva. Men generellt överlag dör vi nog ut i slutet.

Stefan Demert skapade visan Den siste ornitologen från nån gång i framtiden när biologisk mångfald blivit till biologisk enfald. Natti natti

Ett gigantiskt problem och som ingen politiker vill ta i är att vi måste ändra vår livsstil. Vi kan inte fortsätta producera bara för att konsumera. Det är något sjukt i att konsumtion är vår tids fritidssysselsättning och hobby. Vi kanske inte kan fortsätta att flyga runt halva jorden flera gånger om året. Vi kanske inte kan fortsätta att åka in till stan i varsin bil i stället för att ta tåget/bussen.

Vår jakt på och frihet och valfrihet kommer att innebära slutet för många arter. Är det verkligen värt det?

Nu går jag och lägger mig/Godnatt

Finns det inte en trädart som inte längre kan föröka sig för att fågeln som åt dess stora frön har dött ut? Kan det ha varit moafågeln? Har för mig att jag har hört att man gjort försök att tvångsmata (kalkoner? strutsar? ...?) med fröna från de sista träden för att få dem att gro?

Dronten från Mauritius.
Dronten var den enda fågel som var stor nog att kunna äta frukterna av Tambalacoque (Sideroxylon grandiflorum) Sedan dronten dog ut 1681 fanns ingen som kunde sprida frukterna, och dels för att de behövde passera drontens matsmältningsystem för att kunna gro. I slutet av 1970-talet fanns bara 13 st gamla träd kvar. Tester med att tvångsmata kalkoner för att få fröna kunna gro visade sig fungera och den tekniken används än idag.

[attachment=52280:dodo_fig...ll_munns.jpg][attachment=52281:40577950...a446aebe.
jpg]

Bloggade om det för länge sen.

Tack! Så var det ja. Om du har skrivit om det var det säkert i din blogg jag läste det. Då finns det ett skäl till att inte människan får dö ut, hon behövs för att tvångsmata kalkoner

Även i Sverige riskerar många arter att försvinna. I april 2010 presenterade ArtDatabanken den nya svenska rödlistan. Här bedöms 4127 arter vara rödlistade. Av dessa placeras närmare 2000 arter inom de högre hotkategorierna. Det betyder att arterna löper hög till extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Bland de mest hotade arter vi finner i bara Blekinge tex kan flera skalbaggsarter nämnas, mnemosynefjäril, grönfläckig padda, tjockskalig målarmussla, skräntärna, flodkräfta, saffransticka, sydfladdermus och grynig påskrislav.

Det finns ett ytterligare problem som man dock sällan pratar om. Den utrotning som just nu pågår och som människan står för innebär inte bara att vissa arter dör ut utan även att det sker en allmän "homogenisering" av den genetiska mångfalden. Detta beror bland annat på att vi skapar en värld som ser mer och mer lika ut överallt på jordklotet vilket i sin tur bara gynnar vissa gener medan en stor mängd andra gener försvinner. Ytterligare en orsak är att de flesta arter får allt mindre populationer och därigenom förlorar genetisk variation (några arter ökar visserligen men det är långt färre än de som minskar). Förlusten i genetisk mångfald syns inte lika tydligt som att enskilda arter försvinner men är oerhört allvarlig (och förmodligen mångdubbelt mycket större än förlusten av arter). Man kan fråga sig om något liknande någonsin tidigare har skett i samband med stora utdöenden?

Variation är livets allra viktigaste grundsten eftersom det är detta som gör det möjligt att anpassa sig till en föränderlig och kaotisk framtid (det enda vi kan vara säkra på är att framtiden kommer att vara annorlunda än nutiden - det är ju bland annat därför vi inte lever för evigt utan hela tiden skapar nya avkommor där generna är omkombinerade med hjälp av sex). Nästa gång en stor katastrof inträffar (klimatförändringar, asteroidkrock etc) så riskerar förutsättningen för att livet snabbt ska kunna återhämta sig igen att vara kraftigt reducerat på grund av förlusten av variation (förlust både i form av arter och gener). På köpet får vi också ett allt mer instabilt ekosystem med liten buffertförmåga även mot små förändringar (Tulipanaros beskrev detta bra i sitt inlägg). Samtidigt håller vi på att skapa en global ekonomi som blir allt mer specialiserad och känslig för förändringar - inte en bra kombination!

Precis, tror inte många tänker det. Vi arbetar ju här med att kunna skapa gröna korridorer vilket innebär att organismer ska bättre kunna röra sig och sprida sig mer mellan små utsatta populationer där risk för inavel osv är stor. Sådna korridorer är mycket viktiga för ett fungerande system och speciellt för arter som inte kan flyga mellan "öar"

Bra skrivet Anders zon 1.

30 arter av amfibier har just dött ut i panama i ett utbrott av dödliga chytrid svampen Chytridiomycosis som nu sprids över hela världen. Fall i både afrika, asien, australien och nordamerika. Även här på Nya zeeland har det hittats hos de nya zeelänska urgrodorna. 5 av arterna var tydligen inte ens vetenskapligt beskrivna. VAd beror detta på. Uppvärmning? koppling och överföringar mellan grupper. Gifter i jordbruk? Trodde tidigare att det bara drabbade varmlevande arter, men arter i kalla molnskogar verkar drabbas hårt med.

Undrar när det kommer till sverige, om det inte redan är här? Drabbar det bara tropiska grodor? De nya zeelänska lever ju i liknande klimat som svenska.
Tydligen smittar det så pass att även obesläktade arter, familjer osv smittas.
Det är som att det skulle smitta från val till råtta tex.
Läskigt om det kommer hända. Detta bara visar kanske vad som komma skall...

Läskigt...

Läs mer här:
http://news.nationalgeographic.com/news/20...ce-environment/

[attachment=52574:00396ad7355.jpg]
Hylomantis lemur. Numera utrotad från Panama.

Jag har läst om utdöendet på den tiden man inte visste vad det berodde på. Så det var en svamp. Ett tag skyllde man på Roundup, långt in i djungeln! Tror inte att man kan skylla på någon mänsklig aktivitet, inte ens uppvärmningen. Det har varit varmare på jorden innan och än har tempen bara stigit nån grad.

Absolut.

En annan följd av den genetiska utarmningen är att immunförsvaret minskar. Immunförsvaret sitter i många gener.
Alla våra gener finns ju i par (en från mamman och en från pappan). Generna som sitter i par, kan vara olika, eller lika. Låt oss säga att vi har 10 gen-platser (lokus) med olika gener (alleler) specialiserade på virus- och bakteriebekämpning. Om alla tio har olika alleller blir antalet 20 st.

Vid inavel blir allellerna mer och mer desamma, och till slut har alla tio lokus samma allel = 10 st. De andra tio som försvunnit har gått förlorade för tid och evighet!

På det viset försvinner gener (variation) när arter får för få individer. Även om antalet individer ökar igen, har de passerat en "genetiskt flaskhals", och har fortfarande ett lågt antal gener att välja bland.

Dyker det upp ett tufft virus så är risken stor att alla individer stryker med! Finns det stor viariation i immunförsvrets gener, finns det alltid någon gen som kan hantera det hela, och några klarar sig och överlever.

Det här finns det många exempel på i historien, även bland människor. Och det är ett stort hot mot våra utrotningshotade djur som vi lyckats rädda och/eller återskapa.


Det här är också något som vi har att tänka på när det gäller våra husdjur!! När vi avlar strikt efter en eller ett par egenskaper, förlorar vi andra. När vi smalnar av i vårt urval, är vi ju tvungna att använda en ganska hög grad av inavel.

Rätta mig om jag har fel möjligen, men jag har för mig att det var ngn grad som tydligen räckte med för att spridningen skulle bli större. Den sprids tydligen bla via vattendrag. Iblandingen av mänsklig aktivitet mear jag med att stövlar, fiskeredskap, båtar och mycket mer är i olika vatten och bär med sig olika saker. Här är de stenhårda i tullen om du kommer med fuktiga badkläder från ett annat land. Vi har redan fått in en alg som vi kallar för didymo som skapar riktiga problem i strömmar och forsar här på Nz. Samma sak med kräfpest i sverige. Du får inte använda fiskeredskap som används i pest sjöar som du senare fiskar med i andra sjöar utan att desinficera redskapen. Aå spridning rä ganska lätt förekommande.

På grund av smittorisken får man inte heller hålla någon sorts kräftor i akvarium i våra nordiska länder. Inte minst i Norge, som i stort sett har klarat sig från kräftpest, anser jag att detta är i högsta grad befogat. I början försökte zoohandlarna komma runt förbudet genom att sälja kräftorna under fantasifulla namn som "sötvattenshummer", men nu är de i stort sett borta från hobbyn. Räkor är däremot tillåtna och vanliga.

Beträffande genetisk variation kan jag inte låta bli att tänka på mina kära rådjur. Påstår man att de skulle vara hotade skulle säkert många skratta, men hur är det egentligen med deras gener? För ett par hundra år sedan fanns det ca 50 i hela Sverige, och från dem härstammar vår nuvarande stam. Även för älgarna såg det illa ut i början av 1800-talet. När arter är nere på en kritisk nivå borde varje individ vara värdefull. Hur kan t ex miljöministern påstå att vargar och valar får bättre genetisk variation om man skjuter bort några?

Olle

Vad gäller vargarna i Sverige så finns det knappast någon genetisk variation, alla härstammar från 2-3 djur. Därför gör det inget ur genetisk synpunkt om man skjuter bort några, det viktigaste är att plantera in djur med annat genetiskt innehåll. Skjuter man bort en del av våra inavlade djur får de nya generna snabbare spridning.

En art som är sårbar genetiskt är den nordliga sjöelefanten. Den jagades så hårt att det bara fanns en liten grupp kvar, jag har för mig att det bara fanns en hane kvar. Därifrån härstammar nu alla djur. Där är det dock lite bättre än för våra vargar eftersom det fanns flera honor.

Det där är tyvärr ganska vanligt hos flera utrotningshotade djurarter i världen.
Jag bloggade just om saddleback. de härstammar från just 36 individer. The black robin på chatam island härstammar från 5 st. Men här körs allt i datasimuleringar numera för att få en så varierad mix på genetiken som möjligt, dvs man ser genetiskt vilka djur som är minst besläktade med varann för att få en genetiskt bra population. Jag är förvånad över hur få individer det faktiskt krävs ändå för att få en bra genetisk population.

Alla guldhamstrar härstammar från en enda kull med ungar funna i Syrien.

Människan härstammmar väl från ett väldigt litet antal individer.

Ang. vargarna så har det ju varit de starkaste eller bäst lämpade bara som fått föröka sig, alfahanen o alfatiken så det har blivit bra gener i vargstammen. Jag tycker det är dumt att skjuta av en massa vargar o sedan plantera in nytt blod, nu hade man haft ett ypperligt tillfälle att studera om inte även inavel i naturen kan ge starka livskraftiga populationer.

Svampar i den ordningen kallas gisselsvampar på svenska. De lever alltid i vatten eller blöta miljöer eftersom de har sporer med flageller och därmed rörlighet i vatten. Vet ej om denna art är påträffad i Sverige än? Chytridiomycosis är namnet på sjukdomen och inte svampen som heter Batrachochytrium dendrobatidis.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gisselsvampar

Tack för det Markus. Nu har jag uppdaterat mig och lärt ngt nytt för idag.

Här kommer en länk angående den svanska vargstammens gener. (Om jag får med den )


Nä, hur sjutton gör man för att få med den...? Ni får hjälpa mig!

Svenska vargstammen

Nu då!

Chytridiomycosis bland groddur är mycket oroväckande. Sannolikt har människan ett finger, eller snarare en hel arm, med i spelet här också. Man tror att svampen naturligt förekommer hos klogrodor från Afrika. Klogrodor har med människans spridits över en stor del av världen genom att man har använt dem för graviditetstest (och kanske även djurförsök?) och de förekommer även i akvariehobbyn, och med dem har även svampen som orsakar Chytridiomycosis spridits. Klogrodorna drabbas inte själv av sjukdomen men är bärare av svampen och kan på så sätt sprida den (på samma sätt som signalkräftor sprider kräftpest). I naturen kan svampen lätt spridas med vatten och saker som varit i kontakt med vatten där smitta finns. Här finns en intressant artikel: http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pd...odsjukdomar.pdf

Svampen finns även i Europa och det är nog tyvärr bara en tidsfråga innan den dyker upp även här i Sverige (om den inte redan är här...).

Svampen tål tydligen inte alltför höga temperaturer. Därför drabbas i huvudsak grodor i bergsområden i tropikerna (i låglandet är det för varmt). Enligt en teori kan växthuseffekten göra sjukdomen mer aggressiv hos grodor i tropiska höglandsområden genom att det blir mer moln där vilket gör att det blir mindre sol som kan värma upp grodorna till temperaturer som är ogynnsamma för svampen. Fast personligen tycker jag det låter lite långsökt. Brukar verkligen grodor sola sig? Har för mig att de är känsliga för stark UV-strålning och dessutom torkar huden ut lätt.

Det där var en väldigt intressant artikel Anders. Tack för att du ville dela av dig med den.
Jag är faktiskt mycket oroad över hela händelse utvecklingen som skett och hur många arter som redan dött ut. 122 st sedan 1980.

Calculations based on extinction rates suggest that the current extinction rate of amphibians could be 211 times the background extinction rate.

Iochmed vår iblandning i naturen så är det nog bara en tidsfråga innan den hittas i Sverige med.

Riktigt läskigt tycker jag.

Amphibian ark är ett projekt som dragits igång för att skydda världens groddjur och ge dem en chans med bla förökning i fångenskap.
Är det inte så att en hel art av en utrotningshotad grodart från mellanamerika har samlats in och hålls nu i Eskilstuna zoo, där man har en special byggnad för dem och hoppas på förökning. JAg minns inte hela den här storyn...
Jag tror det var ett av amphibian arks projekt iaf. Läs mer här för de som är intresserade vad de sysslar med.

http://www.amphibianark.org/

Och tänk på.. Likt en kanariefågel i en kolgruva är världens grodpopulation och deras hälsa antagligen en bra indikator på vad som kommer att hända i en nära framtid!