Ren mänsklig art-egoism är också ett argument för att bevara den biologiska mångfalden, och dessutom ett argument som kan fungera på de som inte bryr sig så mycket om djur & natur för dess egen skull. Det är ett faktum att människan har betydligt större chans att klara en större naturkatastrof (som t.ex. klimatförändringar kan ge upphov till) om mångfalden är stor. Om t.ex. någon parasit som gynnas av de nya förutsättningarna skulle slå ut en art vete klarar vi oss bättre om vi har 99 andra att ersätta den med. Dagens monokulturer är oerhört sårbara i ett sådant scenario. Detta resonemang gäller kulturväxter, men kan överföras på hela ekosystemet. Ju fler sorters bin/stritar/etc. vi har, desto större chans att det tomrum en utlagen art lämnar efter sig fylls av en art som innebär någorlunda likvärdiga konsekvenser för sin omgivning, vilket i sin tur innebär ett någorlunda stabilt ekosystem. Det instabila system vi håller på att skapa nu är extremt sårbart, och det är klart att människan som en del av samma ekosystem därmed gör sin egen existens lika sårbar.
Sen är det klart att det för naturens eller solsystemets eller universums del spelar mindre roll om människan eller kackerlackan dominerar Tellus. Men om vi ska vara värdiga att behålla den dominerande position vi har idag får vi nog visa att vi är bättre förvaltare.
|