Här där jag bor finns väldigt mycket bäver, och man ser dom i stort sett varenda gång man är ute och paddlar kanot i skymningen. Man glider fram där helt ljudlöst på den stilla strömmen, det enda som hörs är enstaka fåglar. Då plötsligt kommer man för nära en bäver, och den svarar genom att plaska med sin stora svans. Den har en enorma kraft i den där svansen, det låter ungefär som om man kastar en sten på minst fem kilo i vattnet. När det plaskar till så i tystnaden precis intill kanoten är man ofta på väg rätt ut i vattnet i ren förskräckelse.

Ibland är dom aktiva på dagen också, och man kan mycket väl se dom från stranden med. Jag har sett bäver mitt inne i Munkedal, där älven rinner igenom parken.
Tyvärr fäller dom lite för mycket träd. Jag har tagit upp saken tidigare, men jag gör det igen. Enda stället den vilda, otuktade skogen får växa fritt är där timmerindustrin inte kommer åt den, vilket är i rasbranter, på myrar och i älvfåror. På övrigt mark utrotas allt som inte är ekonomiskt mest lönsamt, det vill säga den värdefulla granen och tallen. Särskilt älvfårorna har blivit en sista fristad för den blandade lövskogen, där man utan vidare kan finna femton sorters träd inom några tiotals meters omkrets. Men där är nu bävern och fäller allt den kommer åt, allt utom barrträden, som den liksom de flesta övriga av skogens djur skyr som pesten. Asp går åt först, sedan sälg och ek. Men jag har nog sett vartenda lövträd angripit, alm, ask, lönn, hägg, hassel, lind. Okej då, alen brukar få stå kvar, vilket är tur för den eftersom den i stort sett bara växer där bävern håller till. Men tillsammans med skogsindustrin är tyvärr bävern ett hot mot den biologiska mångfalden. Så vitt jag vet har bävern inte några naturliga fiender heller, så dom förökar sig i ruskig takt. Från att ha varit ytterst sällsynt för några tiotal år sedan bor det nu en i varje sjö och älv, ja till och med i diken och myrar.