CITAT (netha @ 16-07-2010, 22:24)

Christa ... efter att ha läst alla dina funderingar kring mat ...
Är det inte jobbigt att leva om man alltid ska tänka på och räkna ut hur mycket mineraler/vitaminer/långsamma/snabba//kolhydrater/proteiner/fett mm ... mat man stoppar i sig innehåller?
Ta inte frågan som kritik ... jag undrar, eftersom både maken och jag alltid ätit det vi tycker om ... i lagoma mängder och ingen av oss har någonsin haft övervikt.
Jo det är väldigt jobbigt men jag gör det inte första hand för vikten utan för att jag stressat sönder min ämnesomsättning. Jag har förstadium till diabetes och om jag äter snabba kolhydrater så får jag en massa annan skit också. Genom att jobba med kost och motion så får jag nu färre och färre hälsoproblem. Innan blev det bara fler och fler och jag mådde verkligen skitdåligt.
Hade jag inte stressat så på jobbet så hade jag säkert kunnat äta lite friare. Sedan är det också så att kvinnor som passerat klimakteriet lättare drabbas av hälsoproblem.
Vi köpte t ex sushi för några år sedan och det var ju massor av vitt ris. Sedan satt vi och såg en film efteråt. Oj vad jag mådde dåligt dagen efter och i flera veckor framöver. Fick dessutom en sådan insulinrekyl så jag vaknade på natten och var vrålhungrig så jag blev tvungen att gå upp och äta en banan.
Vad vikten beträffar så började jag gå upp så jag växte ur alla mina kläder och det ville jag inte.
Var glad och tacksam för att din hälsa är bra utan att du behöver tänka så mycket på vad du äter. Det är lätt att ta sådant för givet när man inte upplevt något annat.
CITAT (*Stintan* @ 12-07-2010, 17:26)

Du gör alltså tvärtemot vad alla rekommenderar idag. Det var nog tur du åt den där kycklingfilén så du fick i dig lite proteiner och aningens fett också. Det var ju en måltid som inte var som du skrev i en annan tråd att du äter i stort sett bara kolhydrater. Tror du på fullt allvar att man mår bra av att bara käka socker och stärkelse?
Det var det här jag menade Stintan