Du har rätt i det, men hur lätt är det? Inte lätt alls! Man måste vara så strömlinjeformad att ingen märker en ens att passa in utan argument.
Nä, det köper jag inte längre.
Om man visar sin goda vilja och kan hjälpa till där det behövs så ska man vara nöjd med sig själv i sitt hjärta.
Många gånger behöver någon endast en som lyssnar verkligen aktivt, det hjälper mer än klapp på axeln.
Man lär sig själv av dessa olika tillfällen att kunna agera så gott det går.
Sedan är man ju en människa med sina fel och brister men även dessa kan vara till läxa för en själv.
Man måste se sina egna demoner innan man kan börja prata till andra hur de ska göra/vara.
Den kunskapen och lärdommen jag fick under min utbildning var jobbig, men ack så nyttig. flera elever hoppade av när han/hon blev framför hela gruppen att se och erkänna sina mörkaste sidor. Sedan fick vi lära oss att inte låta någon sätta sig på en pga sin udda förmåga och ge katten i andras kritik i samma fråga för de vet inte hur fel de gör. tystnad släcker deras kritik och den man har blivit har man rätt att stå upp för det.
Vi har valet att välja vilka vill vi hjälpa och undvika dessa bråkstakar som vill dra ner det fina man har.
Absolut rätt att vara den man är och vara stolt och mycket tacksam att man har klarat sig de svåraste läxorna man fått i livet. Det ger en vidare syn på tillvaron och olika andra saker som händer. Inte vill man då länge vara en häst med lappar över ögonen och springa för livet, man kommer inte så långt med det, men var och en får upptäcka det själva ... Dra inte ner dig att klanta på något du inte vet ett skvatt om....

... fuchian ....