Sommarhumlan,
Du är så välkommen att läsa och ge dina upplevelser, därför startade Silos (och fuchian) denna tråd, för vi fick inte plats i någon annanstans.
låt mig säga att det här med att lämna kroppen när man dör är lika naturligt som att födas. Det äs som att flytta till en ny plats och det kan ta lite tid att vänja sig vid, men du kommer att vara samma person när du kommer dit. Du inser att livet aldrig tar slut utan fortsätter i olika dimentioner.
Som barn blev man ju uppskrämd att spöket tar dig el likn. Jag var inte rädd för det utan jag var rädd de levande som kunde göra en illa och gjorde det också. Inga andar jagade mig.
Det som jag har fått gå igenom har jag kommit mycket mer nära av mina andliga ledare och jag menar inte änglar, utan dem som finns hos var och en om man kan lära sig att lyssna. intuition är det första steget dit.
Hos mina andliga ledare får jag det jag behöver veta/tröst och jag vet att jag aldrig är ensam.
Genom min meditation som vi fick lära oss, förflytar vi vårt medvetande till den dimentionen som mina ledare befinner sig och dit mina och andras andar kan komma. Jag får lov att fungera som en kanal med min klient och den anden. Det finns lagar där som inte ska överskridas, precis som på jorden.
Jag har fått följa med med min guide i sådana dimentioner som det går inte att beskriva, men jag får inte glömma den huvuduppgiften jag fått --- att fungera son en länk mellan andar och människor.
Det är en evig skola men man kan må och få så mycket tillbaka. i morgon får jag en heldag med en kollega och då snackas det .....
fuchian ....
Du ser det när du tror det, och du ser inte det när du inte tror det...
18-07-2010, 08:02
