Det är just med det lilla, kan man göra mer än man anar. Kanske denna lilla du räddade hade sina nära och väntade på den? vilken lycka! Det behövs bara lite eftertanke och iakttagelser, så ser man fler saker där man kan göra nytta.
Igår hade en fjäril flygit in hos mig och hittade inte ut, men efter lite stökande fick jag den vid fönstret och så flög den iväg. Det finns ju inte så gott om dem längre, så man försöker vara rädda om dem, liksom den igelkotten som vi såg några dagar sedan. Trodde inte mina ögon, men där gick hon/han och in i våran tjocka tuijahäck, där vi har upptäckt små visitkort efter den.
Hoppas den stannar? .....
Jag blev inringt ett tag sedan för att titta på en gammal gård, där de hade upptäckt olika saker och sett skepnader.
Innan jag blev hämtad, kopplade jag upp som jag brukar göra och medsamma kom det bilder av huset, om folket osv. Jag ritade och beskrev det som kom, samtidigt som jag undrade att vart har jag nu hoppat i.
När vi kom fram, visade jag frun den bilden jag hade ritat ---- det var en kopia av deras hem som var byggd på mitten av 1800-talet.
Innan jag skulle gå in, ville dottern i huset att jag skulle titta på nån sak ute. Vi gick från trädgården, som var rätt stor mot skogsbrynet där det kunde anas en kulle. De hade dragit daggtråd i kanten. Flickan stannade en bit innan mig och de andra kom sakta efter. Jag kännde hur raggen reste sig på mig och jag hann säga att det var nog inte nån trevligt ställe det här, då fick jag ett hård slag i magen, som en vedklubba och det gjorde så ont att jag föll och samtidigt kom ett illamående som kräkningar från buken och ändan i vädret släppte jag för fullt och högt, herregud! Sedan backade jag lite och tonade mig in för att se vem som gav sig på mig. Jag såg en litet väldigt ful ansikte och hans kropp var böjd över nacken och han hade på sig en sliten prästliknande klädsel med kåpa. Såg tydligt det vita prästkragen. där stod han med vedklabben i högsta hugget på mig.
Dottern sa att så ser han ut och ingen vågar sig dit utom mannen i huset som hade hittat ett underjordiskt källarliknande med 2 rum, och vad det innehöll får bli deras sak. Jag fick snabbt på mig mer av ljusskyddet och hadde en diskussion med ande-prästen som var född i början av 1200-talet, men han ville inte till ljuset och jag hadde inte tillräckligt tid för hela stället var fullt av andar från olika tidsepoker. Vi hjälptes åt inne i huset de nära anhöriga som inte hadde gått till ljuset. det fanns hur mycket som helst att göra, men det klarade jag inte ensam utan att ha ett par medier till. det var en läxa det, men huuuganahej vad vi har skrattat åt det hela. .... vilken syn jag måtte varit där på ängen!!!
så kan det gå, men det kom fram att difteri hade gått just där. Den prästens gamla gravsten fanns vid den gamla kyrkogården, så det var så verkligt det kunde vara. bara att prästen såg mig och såg ljuset så visste han att jag ser honom, annars hade han inte gett sig på någon. ......Fuchian....
Redigerat av fuchian: 21-07-2010, 13:20
Du ser det när du tror det, och du ser inte det när du inte tror det...
18-07-2010, 08:02
