En riktig Hjälte, en starunge som flög fel Alternativ

[fuchsian]

Hej alla fågelvärnare,

Jag vill berätta en solskenhistoria som jag var med om igår kväll.
Vi, maken och jag hade seglat ut under dagen och när vi kom hem och svängde in från gatan mot vårt garage, så mitt framför dörrarna satt en liten starunge. Han hoppade lite hit och dit, så maken backade undan bilen och jag gick mot den lille krapaten. Han gjorde ett par försök att hoppa mot tegelväggen, men kanade ner, fick inget tag. Jag hörde fågelmamman som kom närmare och jag vände mig så att ungen satt i gång att hoppa mot det hållet jag ville. Vi hann hamna ute på gatan, men han hoppade vid sidan om. Där stod en parkerad bil och ungen gjorde ett försök att flyga, men krachade mot sidan av bilen. Han låg stilla en stund och ena vingen var utfält, så jag blev rädd att han fick en ordentlig smäll.
Jag brukade småvissla, som jag har gjort på baksidan, där de har sina boen, så mamman kände igen det och hennes läte var inte så panikartad, men hon kallade på den lille. Jag följde en bit till i den takt ungen orkade och så kom vi till nästa parkerade bil.
Mamman var helt nära mig och ungen hoppade under bakdelen av bilen och vad ser man! En starunge till!
De båda ungarna kom sams och följe efter mamman, så då lämnade jag det hela åt dem att klara av.

Där ser man hur en människa och en orolig fågelmamma kan sammarbeta! Fantastiskt! ....

Min make var senare ute och stängde av gräsklipparen, så såg han dem upp i boet ---- lyckligt slut, som värmde hjärtat. ........ Men den lille stackarn hade nog inte klarat sig pga. trafiken och att han redan var förvirrad framför garageporten. ....... Denne lille unge kallar jag en riktig Hjälte! .... Fuchian

[fuchsian]

Sprulan,

Du skrev ett tag sedan till en tråd som heter "en riktig Hjälte", där jag berättade om mina tokerier med hönan i tältmötet och annat innom djur och att vara "blödig". Jag hittade den nu när jag blädrade igenom en del inlägg som jag endast läste igenom.
det blev alldrig mera skrivet på denna tråd som innehåller så mycket kärlek till levande varelser.

Jag skrev i ett annat ställe om igelkotten "Lopplisa" som vi hade under några somrar hos oss när min dotter var liten.
Med tiden gjordes vissa trädgårdar om och där fanns inte längre nån plats till en kotte och det är flera år sedan.
Det blev en glad överraskning ett tag sen i juni när vi satt på kvällningen i växthuset och en igelkotte gick förbi, men jag kunde inte hålla mig stilla utan den stackarn vände om, men nu vet vi var hon håller hus. Under den heta tiden har jag sett till att det finns vatten nära boet och lite av varje för att äta. Det har blivit så insynskyddad under tuijahäcken att den kanske är en ättling till våran Lopplisa.
När vi ansade tuijan så samlade jag ihop en del små kvistar och annat som skulle tjäna som skydd till den lilla och att de åter kunde komma och trivas hos mig.

Den historien med grisen som jag lovade berätta, blev inget av och kanske lika bra med det.

Ville bara höra av mig, när jag hittade denna tråd. Ha det så gott. ..... fuchian...