CITAT (*Stintan* @ 01-08-2010, 15:56)

Låter lite motsägelsefullt i mina öron. Utan det ena så är det nog svårt att vara det andra.
Oj oj oj,om du bara visste!!!
För mig gick det alldeles utmärkt att vara glad,fastän hatet och självhat brann inom mig!
Men medmänniskorna ser ganska snart igenom sådan fasad skydd mot smärtan som man bär på och är inte ens medveten om detta själv.
Så var det i alla fall för mig och när ens sätt utåt inte är överens med vad man har inom sig så reagerar medmänniskorna just för den sanna kännslorna som man har "gömt" inom sig.
Detta gjorde att jag kunde inte fatta varför några människor inte tyckte om mig...jag var jo sååå glaad sååå!!!
Men allt som jag hade inombords var så smärtsamt att jag omöjligen kunde ta den till mig....
Bakom hatet finns alltid en massa rädslor är ett som är säkert och bakom detta i djupet av ens själ ande finns endast kärlek.