Vem är man då man tycker att man är bättre än alla andra? Är man BÄST då?????????
Jag vill också ha en snygg bil??????????
Vem är man egentligen? Är man ett offer, nån annan har bestämt vad du/jag ska tänka???? Kan man inte bara få vara fri?????????
Är man fri om man bor nära livet,vad är livet`? Livet är ju DU och den dagen det slutar så är det du som gör slut!!!!!?
Om jag nångång hittar mitt "rätta jag" då ska jag berätta det. Jag ville berätta nåt som jag har varit med om men jag insåg att det var lönlöst!
Jag har sett sånt som är snudd på hjärnspökenJag har nog sett ALLT!
Stupid jag!

Om jag vill så kan jag bestämma över mej själv, jag har den gåvan Jag kan bestämma det mesta i min omgivning!? Ingen kan förstå och jag har aldrig tänkt på det men fuchian gjorde mej Glad, Lessen och tveksam??????????????

Alltså ... jag förstår nada av detta ... men så mycket kan jag iaf säga att jag inte hatar mig själv ... jag njuter av att få finnas till.
Kanske ska du sova natten och komma igen imorron.
Sov gott!

Jag är så pass gammal att jag faktist tycker att jag är en ganska mysig trevlig empatisk människa som bryr mig mycket om dom jag älskar är i den åldern då man set mycket varit med om mycket många omkring mig har döt i cancer eller har canser .Jag vill bara leva mitt liv väl utan att såra eller skada någon.Sent om tjyven vill jag ingen ont bara leva mitt liv jag har och leva det väl att leva ett bittert liv !ja då lever man ett dåligt liv som äter upp en till slut

Tycker man att man är bättre än andra bör man nog tänka efter mer än en gång. = Alla människor är unika. Det finns bara en du och en jag, och du är inte förmer än mig.

Vill jag ha en snygg bil? = Vad har jag för nytta av en snygg bil? Jag har inget körkort och ett fordon fyller ingen annan funktion än att transportera mig från en plats till en annan.

Vem man är? = Man är den man är, sen kan man ha påverkats genom omgivningen till att bli den man är eller så är man fritänkande och struntar i vad omgivningen säger och likväl blir man den man är.

Livet är här, livet är nu, när du dött har det passerat.

Berättad du vad du känner för. Ibland så är det bra att bubbla ur sig, sen att alla andra inte är på samma våglängd kan man ju inte hjälpa speciellt om man rör sig på ett webbforum där alla definitivt inte är stöpt i samma skal.

Alla kan styra över sig själv, sen är det upp till individerna att följa omgivningens önskemål eller inte.

Mindre kluven nu efter att jag kommit med mina visdomsord?

Motti,

klokt sagt! Tänker inte ta eller ha hat och bitterhet i mitt liv, gör av dem så fort de dyker upp, sedan om det är sjukdom eller en medmänniska, ber jag om skydd uppifrån och styrkan har jag och mitt hjärta är stor och den fyller jag unde varje natt med kärlek och sänder bort allt negativt.

På morgonen brukar jag vakna och känna mig riktigt fri i mitt hjärta och då skickar jag av det till mina kära som inte mår så bra. En meil --- jag älskar dig som du är ..... ... fuchian..
natti natti, Motti

Det vore ju olidligt om man gick omkring och hatade sig själv. Jag gör det inte. Jag imponeras inte av människor som tror att dom är förmer än andra och har behov av att skryta och skrävla.

Jag kanske tolkade ditt inlägg fel?

bilar är något som tar en från punkt:A till punkt B:,vi kör BMW touring kombi just nu,kan tala om att det känndes häfftigt första två månaderna ,men vad i helsike har en bil med livet att göra,det är bara ett fortskaffningsfordon,man blir inte lycklig av att ha fräna bilar man blir lyckilig av att ha goda vänner som inte dömmer en efter vad man äger utan dömer en från den man verkligen är sin personlighet ,man blir lycklig av att upptäcka att man är en god människa med ett gott hjärta,har inget med fräna bilar att göra alls eller pengar.PENGAR KAN INTE GÖRA EN LYCKLIG,det måste man fixa själv genom att tycka om sig själv och uppslatta andra

¨

Så rätt du har! Pengar och ägodelar kan inte köpa lycka ... den måste man hitta själv.

Du måste älska dig själv innan du kan älska och akta andra.

Oj, det var mer filosofi än jag kan hantera just nu. Får nog sova på saken.

Pratar du med mej?

Alla vet att vissa saker är logiska, jag läser mycket om "konstigheter" just nu!
I min innersta själ så känner jag att folk högaktar mej för den jag är.........
Jag behöver inte vara taskig mot någon för att hävda mig själv!?

Det var precis detsamma jag skrev i mitt svar till trådskaparen fast jag formulerade mig annorlunda. Vad är egentligen pengar värt när det handlar om människor, ingenting skulle jag vilja säga. Du kan inte akta eller ringakta andra om du inte vet att du är du. Det finns nog de som inte lärt sig det än men de kommer att göra det med tiden

Du skriver det jag tänker! Kram på dej, min vän!!!!!!!!!

Äsch, så komplicerat behöver det inte vara. Når du gott och jag mår gott är jag nöjd med det.




Äsch, så komplicerat behöver det inte vara. Mår du gott och jag mår gott är jag nöjd med det.

Sista träfracken har inga fickor !alltså kan man inte ta med sig sina pengar när man dör,så lev väl och ta vara på livet glöm prylar det är inte det som gör livet.Livet är det du upplever starkt ! kännslor ,barnbarn vänner en vacker sommarkväll en vinterkväll en igelkott en lite fågel eller en vacker fjäril,:)eller att få sova till kl:1100

Lev livet nu!

Jag försöker att "peppaa....................

Kanske blev det lite fel i nattakröken, men jag menar att när jag får dessa negativa känslorna, ruskar jag av dom snabbt för som du säger, så kan man inte leva sitt liv även att kunna gråta ut det. Det finns en öppenhet hos mig som kan mycket lätt uppfattas fel.
Jag blir lika lycklig av en kram än något stort(vi går inte in i det) har fått höra många gånger att man kan se barnet i mig, kanske det, sprallig är jag men även solen har sina fläckar, som de säger.
sov gott1 .... fuchian ...

Fuchian, där tror jag du slog huvudet på spiken, "fel i nattakröken". Det tror jag med.

Mitt inlägg var ett svar på sqrulans huvudinlägg.

Oops, mitt med!

Så länge du har barnet i dig tycker jag du ska låta det leva och alla vet att alla barn blir både ledsna och sprudlar av glädje.

Jag kan få negativa känslor ibland jag med men de har minskat senaste åren. På något vis har min attityd mot medmänniskor förändrats en hel del efter att jag fick diagnosen cancer, nu är jag opererad och frisk men man fick sig en tankeställare då man fick diagnosen. Jag var argsint länge då jag blev mobbad en hel del i skolan men vad har jag för nytta av det egentligen, ingenting. Jag gjorde bara mig själv illa som ältade gammalt ont....

Nä ta vara på nuet säger jag.

Ibland hjälper det inte att tycka om sig själv när man inte tror att andra tycker om en,man är beroende av att vara omtyckt av någon om det så bara är av en enda

någon sa till mig att det är mycket mer bekvämare att gråta i Rolls Royse än i en sketen folkaburk!

Tänker inte pröva mer än min säng.

Jag skapade och jag bestämmer! Det är MIN tråd!?

Va problematiskt det måste vara för de flesta isåfall.

Jaha, och hur lyder reglerna för denna tråden då?

Gråter man så spelar det ingen roll vart man sitter, behöver du gråta så låter sängen som en bra plats och har du ingen sambo tillhands så ta en kudde eller en nalle att krama mens du håller på för det är inget roligt att gråta i ensamhet.

gonatt alla självhatare och antisjälvhatare, själv tycker jag om mig själv mycket och min sovklocka säger nattinatti. Så bara blev jag

Hatar du dej själv!?
Jag ska sova nu,,,,,,men tänk på vad som händer om man skiver FEL!??

Självhatare är inte jag, det har jag inte tid med. Skriva fel finns ju inte, antingen skriver man eller så låter man bli svårare än så är det inte. Gonatt

Finns ingen annledning att hata sig själv scrulan !

En stark självtillit är något av det viktigaste man kan ha i livet. Nu menar jag inte någon skrävlig självsäkerhet, utan att man tycker om och tror på sig själv. Individer föds olika men det handlar nog ändå mest om hur man hanteras under sin uppväxt. Föräldrar som säger och visar att barnet är viktigt och bra för vad det är, inte nödvändigtvis för vad det presterar, stärker barnets självtillit. Jag tror också att självtillit går lite "i arv". Den som inte tycker om sig själv har svårare att stärka sina barn och tvärt om. Själv har jag aldrig haft stark självtillit och ofta uppfyllts av ett starkt självhat, även om det blivit mycket bättre med åren. Jag har heller inte varit så där jättebra att peppa mina egna barn. Men där har min hustru varit desto bättre. Min "poäng" är att du som förälder kan göra stor skillnad om du förmår att ge dina barn en stark självtillit. Att skapa en stark självtillit som vuxen är däremot mycket svårt.

Hatar jag mig själv?Svaret är ett NEJ!

Vill jag ha en snygg bil,även där blir ett svar ett nej......njaaa förresten,det skulle jag nog vilja ha om jag hade körkort och pengar,men när jag tänker efter så skulle jag vilja ha en skruttig men väl fungerande gammal Peugeot,som min pappa hade.

Nu ser jag inte alla frågorna här,men jag vill säga-skriva att livet är alldeles för kort,så varför vara full av självhat,bitterhet...negativitet eller annat skit!?!

Jag är djupt tacksam för varje stund som jag får leva och kunna förmedla det goda inifrån mig till allt levande!

Så sant så

självhat är inga roliga grejer och lider man av det så tycker jag att man ska söka hjälp.
klart att fint boende och god ekonomi gör människor lyckligare.
om man inte väljer bort allt och går i kloster vill säga.

Bättre svar på dina frågor har du här!

Vem jag är? Jag är folkpensionär,men i första hand är jag människa,en människa som söker efter sanningen och jag tror att jag har sakta sakta börjat närma mig sanningen om livet....

Jag är mamma till 4 vuxna barn,mormor till två underbara barnbarn,matte till fyra goa vovsingar och så är jag dockmamma;)outsider konstnär och mycket mycket mera.....

Jag älskar livet oerhört mycket och ser allt i livet som mina speglar,mina lärare...
Jag har "studerat" sedan 1985 allt som jag har kommit åt om det osynliga,inre utveckling,ovillkorliga kärleken,Bibeln,Koranen (lite)olika religioner etc...

Men det är först nu som jag känner att jag har hittat den "rätta" vägen för mig,sedan får jag ser vart den leder!

Mina konst dockor har varit min egen terapi och det har hjälpt mig oerhört mycket och hjälpt mig i mitt sökande inåt till mitt eget mitt där det råder frid... alltid....

Dessutom talar jag genom mina dockor om mina tankar om livet.
De dockorna som nu talar här på forumet är lyckliga glada och nöjda dockor.

Instämmer med dig! Jag njuter av och älskar livet . Ja, jag är nöjd med mig själv och det liv jag lever, har fått det mesta jag vill ha.
För mig är meningen med livet just att leva, att sitta och grubbla över livets mening medan dagarna går och livet försvinner är enligt mig bara dumt.
Får man förresten vara nöjd med sig själv och det liv man skapat? Eller är det fult?
Gita

Visst är livet lättare om man är rik och frisk istället för fattig och sjuk!.
Självklart är inte pengar det allra viktigaste men de ger trots allt frihet och oberoende och större valmöjligheter.
Gita

Visst ska man vara glad åt att man är nöjd med sig själv och sitt liv. Tyvärr är inte självförakt något man direkt själv väljer, men samtidigt heller inget man precis bör odla.

http://www.youtube.com/watch?v=skcBD9U3gsQ

http://www.youtube.com/watch?v=R4XE39smEB0...feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=zRtzHgkRusM...feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=zRtzHgkRusM...feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=v0cEngwqtpA...feature=related

Man ska inte glömma att odla sig själv också

Platinum,

Det har jag tillåtit att komma fram, mitt inre barn. Den har hjälpt mig mer än jag nånsin kunde ana, så utan den hade jag varit den oönskade babyn med mina föräldrars ryggsäckar att bära med mig. Att komma underfull med det var en läxa som jag inte glömmer, men har gått så många år sen dess och att förlåta dem gav mig den styrkan och frid jag har och jag lärde älska mig själv först för att kunna älska andra.
Det är tänkvärda ord, Platinum, som du kom med .... ... fuchian ...

den inställningen delar jag också med dig. Inte är det fult att vara nöjd med sig själv och det man skapat även om människor ibland tycker annorlunda. Jag är stolt över mig själv och jag är stolt att jag kan och vågar säga det. Sedan kanske kroppen fysiskt sett inte är den bästa - men det tänker jag inte så mycket på numera...

Det är en sund och bra inställning att leva upp till. Men under vägen kan det hända saker som man inte vet i förväg , sjukdom ex. men då gäller det ta ändå mer hjälp av sina positiva sidor och det inre barnet för att klara av det man ställs i.
Då är det yttre och negativa enbart till för att hela lasset faller som en plätt.

Det kan man se hos någon som inte ännu har mött större saker, så de riktar sig på helt andra, jordiska saker, men den dagen kommer när det inte hjälper vad du äger materiellt, kanske kan det lätta i vissa fall, men det är inget man kan bara luta sig mot och tro att det fixar sig, bryr mig inte osv. osv.

Jag har också undrat att varför blir man illa mött el. likn. om man nu har det bra för tillfället och har en anhörig som ser till att man duger i alla lägen. Visst lättar det, men man måste först ha gjort sig av det tunga lasset, annars är man ute och cycklar utan hjälm, om man kan säga så?? en partner kan inte belastas av det tunga,gamla. det är inte hans/hennes sak mer än att hjälpa så att man kan hjälpa sig själv..
näee, kanske blir detta för mycket, men de flesta kan nog förstå meningen .....fuchian...

Att vara nöjd med sig själv har varken med pengar eller sjukdom att göra. Varför skulle man vara mindre nöjd med sig själv om man blev sjuk eller mera nöjd om man har gott om pengar? Det är väl i så fall en väldigt ytlig nöjdhet.
Man väljer själv om man vill se positivt eller negativt på livet och tillvaron. Att kunna glädjas åt det lilla tycker jag är stort.

Hur man blir bemött av andra beror nog till största delen på hur man framställer sig själv och bemöter andra.

Gita, jag tycker absolut inte att det är fult att vara nöjd med sig själv och det liv man skapat oavsett man är rik eller fattig, men det är fult om man framställer sig som bättre än andra för att man har en massa pengar att spendera på materiella ting och annat och skryter om det.

Om det nu är så att man hatar sig själv, då tycker jag att man borde söka hjälp.

Instämmer, det inre hatet mot sig själv är en pest som äter upp en, men alla ser det inte så.
Glag är jag över den hjälpen jag fick att inse det gm. en släkting som tog mig ur helvetet i tid och gav mig det jag inte hade fått ---- kärlek till mig själv, veta att jag duger mer än väl --- och det bästa av allt, att hjälpa mig se att felet låg inte hos mig, utan hos mina föräldrar. Mina första 16 års helvete vändes och det tackar jag för. Jag fick då den hjälpen jag behövde, bara svaga minnen finns kvar och det gör mig inte ens bitter, den tiden är förbi.
Min morbor var det med sin familj och han finns inte längre i livet.

Tack, jag är allt, det lilla barnet, den vuxna, starka och självständiga personen jag växte upp till och mer därtill... fuchian ....

Det märks.