Mera kärlek till vintergrönan:
Jag har hittat vintergröna på "spontana" soptippar - där folk i okynne har slängt trädgårdsavfall. Härifrån har jag plockat hem revor - som jag inte så omtänktsamt som Cilla satt i vatten - utan bara petat ner i jorden. Och de små pysslingarna har tagit sig! Tro det eller ej men jag har vintergröna som har blommor nu (10 februari! och 8 minusgrader ute) fast varmt om fötterna invid husväggen och så bor jag i zon 1.
Jag har planterat vintergröna under min gamla oxhäckbärshäck. Där har det blivit naket och min tanke är nu att bädda in häckrabatten. Överallt där det ser lite bart och tråkigt ut har jag petat ner lite vintergröna, att ha åtminstone tills det att jag har kommit på nått annat.
Jag tycker att vintergrönan har de kvaliteter som jag tycker begreppet "marktäckare" ska ha: vara låg, verkligen täcka marken men inte så kompakt utan att annan grönska kan ta sig igenom, bladstorleken är optimal, sprida sig lagom snabbt, vara grön året runt, kunna disciplineras utan att avlida, inte sticka och riva sönder händer när man joxar i trädgården, kan växa både här och där, passar i färg med omgivningen - den milda violetta blomfärgen går till röda, rosa, gula och blå kamrater och blomningen är inte hysterisk och bladens gröna färg passar till allt och bladen är blanka och ser rena och fräscha ut. Vad kan man mer önska sig?
--------------------
Eva i zon I
|