Hej,
nu sitter min grabb på ett plan på väg till Sydney i Australien. Han har två nätter bokade på ett vandrarhem och ett jobbinformationsmöte inbokat. Som tur är så åker han med två kompisar. De räknar med att vara borta ett år och måste jobba för sin försörjning.
Det känns väldigt tomt, trots att jag har två pojkar kvar hemma, och en tös som bor kvar i stan.
Hur kunde det gå så fort, han var ju min lille prins alldeles nyss, nu är han en 20-åring på väg till andra sidan jordklotet.
Ester