Var med i flera år; det var skitdåligt hela tiden så jag slutade. En mycket märklig upplevelse. Jag var den klassiske hemvärnsgubben, som hunnit med tre repmånader plus en massa frivilligutbildning och varit krigsplacerad tills jag ramlade ur värnplikten vid 47. Dagen efter 47-årsdagen sökte jag in i hemvärnet och blev behandlad som barn på nytt! På första övningen fick jag och sex flickor i tre timmar lära oss att ta isär och sätta ihop en och samma kpist. Nästa vecka skulle vi få lära oss att ladda... Jag gick inte dit. Problemet är att det är så stor spännvidd i utbildningsståndpunkt att alla av rena säkerhetsskäl måste köra samma jävla nybörjarkurs år ut och år in. Verksamheten blir inte attraktiv för den som redan har någon form av utbildning. Resultatet har blivit en massiv personalflykt.
Då jag gick med 1996 hade hemvärnet på papperet 100 000 man, men trots att det var långt efter det kalla kriget och murens fall planerades för en utbyggnad till 125 000 man. I stället flydde hälften inom tre år och numera är man nere i ungefär 30 000, inklusive musiker och s k avtalspersonal (lottor, bilkårister, hundförare, rödakorsare etc).
Även jag anser att ett territorialförsvar behövs, men dagens hemvärn är inte lösningen. Genom min blotta närvaro legitimerade jag en undermålig verksamhet; alltså har man ett moraliskt ansvar att utebli.
|