Oxel och rönn har jag bra erfarenheter av i liknande markförhållanden. Finns ju mängder av varianter också.
Jag har satt och lyckats hyfsat med Ullungrönnen Sorbus 'Dodong' också på sandiga, magra förhållanden med mycket vind, men man får vara beredd på att de inte bildar sin täta, frodiga krona utan en mer sirlig variant. Höstfärgerna kan man dock lita på, liksom de mycket stora blom- och bärklasarna.
http://www.google.se/images?um=1&hl=sv...sorbus%20dodongEn oxel jag inte testat själv men som jag skulle testa om jag vore du är Finnoxeln, Sorbus hybrida. Ofta mycket bärrik, med flikigare och i mitt tycke ännu vackrare blad än vår vanliga Sorbus intermedia. Se bilder här (alla är dock inte hybridan ser jag nu)
http://www.google.se/images?um=1&hl=sv...=sorbus+hybridaAv tallarna finns en mängd lägre varianter. Jag tillhör dessutom dem som tycker att man med rätt sorts beskärning varje år kan forma vår vanliga tall med lyckade resultat. Genom beskärning av årsskott och till och med fjolårsskotten varje år kan man få dem att se naturligt vindpinade ut, och hålla dem låga. Man börjar att beskära när de är unga i början av juli (det är dessutom ganska kul).
Annars är en av de tallar jag fascineras mest av för tillfället är tallen Ponderosatallen, Pinus Ponderosa. Bara namnet är värt en titt! Den blir visserligen hög om den får möjlighet och om den svarar bra på beskärning är kanske tveksamt. Men den har stooooora vackra kottar och låååånga barr och när man kikar på den på håll undrar man om man blivit darrögd. Eller barrögd. Mycket speciell krona som skapar känsla av synvilla.
Redigerat av Cilla: 27-08-2010, 00:24