Svenska språket är underbart med alla fina nyanser som dyker upp lite här och var. Vi delar vanligtvis in vårt språk i aktivt och passivt ordförråd. Det är bra att känna till även det passiva. Ord glöms bort, plockas fram igen och får understundom ny betydelse.
Jag är inte helt säker på att jag tycker att "oförblommerad" är en motsats till eufemism (förskönande omskrivning) rakt av. Det beror väl på när/var/hur man stoppar in ordet. Min tolkning är att ordet används om tredje person (jag är aldrig oförblommerad när jag talar om mig själv. Du är det inte heller när jag talar om dig) och inte sällan med en liten lätt negativ anklang. Lite grann "Hoppsan! Uttryckte han sig så?".
--------------------
Rensar ogräs i sydligaste Bohuslän, ett blåshål i zon 2-3
|