Svårartat sår i grenen Alternativ

[Posse]

För några decennier sedan tog jag ympkvistar från det enda Åkeröträdet på tomten och ympade in på vad tidigare fastighetsägaren sagt var vildapelstammar.

Många år senare började det växa fler och fler läckra Åkeröäpplen på de inympade grenarna, som med tiden blev m-å-n-g-a meter långa och liksom fick lite "metspöstuk".

Men tyvärr förekommer det här och var verkligt fula "bensår" på grenarna, vilket jag ej sett alls i trädet som ympkvistarna kom från från.

Fastän man ofta ser minst 50% av "benpipans" omkrets tycks såren inte hämma tillväxten hos de berörda grenarna nämnvärt. Annars ser ju såren så hemska ut så att jag tycker grenen utanför borde ha dött för länge sedan. Men nej - grenen utanför skadan fortsätter bära frukt mest som om inget hänt!

Grenen på bilden nedan är ca 2 cm tjock.

Vad är det som orsakar såren?
Går det att läka dem?
Är det smittsamt på något sätt?

[Cilla]

Jag vet - det här med decinficering av verktygen ser verkligen hypokondriskt ut - värt att fnissa åt. Enklare är om man beskär i hemmet och har en kaffekokare till hands. Då räcker det att stoppa ned såg och sekatör i kokande vatten. Sporerna dör och tandborskning av sågar är inte nödvändig.

Cox-sorterna är extra känsliga för kräfta. Om de dessutom står i ljusskugga av andra orkar de inte bära så mycket frukt. Att låta dem dö i omfamningen av en rejäl ros är väl ingen dum idé, men det gäller ju att rosen får lite ljus också.

Ibland önskar jag nästan att jag hade ett riktigt sjukt träd här, för honungsrosor och andra underbara gigantrosor...

Äldre fruktträd kan leva länge med kräfta, medan yngre knappast har lång framtid om de får det. Men som du beskriver - sista skedena av kräftans grepp om träden är inte vacker.

Vill du ta bilder vore de intressanta att se. Kräfta är ett stort kapitel för oss med träd i trädgårdar, och jag försöker därför göra så många observationer som möjligt!