Det är verkligen grymt att inte ta prov på föräldrarna, så att man vet om de har det i sina gener, men att det inte har brytit ut. Det skulle jag rekommentera och att få mer stöd och information av sin läkare, kurator el. likn. Det är inte juste att skicka hem henne med ett sånt besked och sen att få vänta. Den väntan är jättejobbig, upplevde det själv i våras när jag fick vänta på ett cancerprovsbesked 14 dagar, som sedan inte stämnde alls och blev skickad till ett annat ställe där de tyckte att det hela hadde skött mycket dåligt. Jag tror nog att denna väntan kan vara väldig jobbig för en anhörig, märkte det här hemma att maken drog sig undan och hadde gråtit. Om det finns nära och vänner som kan finnas till och att hon får ge ut sin chock och ilska och allt som kommer fram i ett fall som detta. Finns bara till för henne tills saker stabiliceras och ni kan se hur och var behovet finns för henne att göra det lättare. Om hennes symtom inte är ännu så kraftiga, så lite miljöombyte skulle inte skada. Bara det hon kan klara av för att om detta är rätt diagnos, så kommer hon ju bli sämre och mer vårdbehövande. Försök göra hennes dag så ljus som möjligt, en dag i sänder och något litet att se framemot.
Detta gör ont ändå in i själen. Man vet icke vad som händer en i morgon??? ... fuchian...
|