Maggan H,
Jag känner starkt med dig! Vi har detta framför oss, för vår gamla yorky är nu 14 år och totalt döv, och delvis senil, samt opålitlig att släppa ut på tomten fri.
Jag klippte häromdagen vid hennes tassar och förkortade punkafrissan och jag har upptäckt flera stora knölar i kroppen. Dom växer och fler verkar det komma. Det var i början av året som hon var hos veterinären, men han sa att vi får ta en månad i taget.
Även hon lever på lånad tid. Orkar inte ens tänka på detta, för vi har gått igenom samma sak med vår förra hund, men där var det hjärtat som inte orkade med.
Man har rätt att sörja sitt djur! Jag blev mäkta arg förra gången när arbetskamrater sa att det var ju BARA EN HUND !!!!!
, men jag sörjde rätt länge. Maken tycker att det är det värsta att åka iväg och avliva, men när man ser att de lider, inte låter jag hunden leva endast för min skull.
Vi hoppas att hon skulle kunna somna in, men min make vill inte vara med när det är dax. Jag har lovat att göra det.
Även vi har tänkt att lägga askan i en urna och sänka den där mina fåglar är lagda. Vi hade den förra i en djurkyrkogård och det var jobbigt att gå dit, maken fortsatte att gå dit under flera års tid, men jag vill inte ha det så och han instämmer.
Vi kommer inte att göra längre resor så länge hon är i livet, även att vi har ett bra ställe dit vi lämnat henne när vi rest. Jag har informerat dem hur vi tänker ha det om något akut skulle hända hos dem, så de vet vad vi vill.
Usch, snälla du, detta värker så in i vassen.! Ni hade ju eran så länge och att det inte blev en långdragen process, kanske är det bästa, men vi är ju så olika och varje en sörger på sitt sätt. ...fuchian....
Nu har min hund somnat in..., Cancern har tagit ännu ett liv
25-09-2010, 13:58
